Sådant är livet just nu. Återkommer. =)
Sparat under: Böcker
Tyckte bara det här såg ut som en rolig sak, och så gillar jag namnet: Librarything. Thing – det låter så behagligt lagomslarvigt enkelt.
Har lagt upp en profil, men inte hunnit lägga in något på den.
Gjorde ett litet inlägg på Haiku of Frustration:
No rest
November 20th, 2008
Rest for the wicked
I can feel no rest for me
I’m the wicked’s Mom.
Det har blivit höstfrost och jag har inte ens hunnit skriva och minnas det jag ville skriva och minnas från i våras. Det är antagligen en god sak. Den tid jag hinner skriva och minnas allt jag vill, skulle jag i stället göra färre saker än jag vill.
Mitt humör och min kroppsstyrka går fram och tillbaka mellan ambition och vilja att ta det lugnt; jag gör både och. Jag vet att jag har drivit mig lite för hårt, men varje gång jag börjar ta det lugnare blir jag uttråkad, oinspirerad, känner att jag saknar att inte fullfölja de projekt jag vill göra. Så jag jobbar vidare med saker jag älskar, läser och ser saker jag inspireras av, lever livligt familjeliv med allt från legolek till lärande om att hitta egen plats och styrka för uppfostran. Sedan släcker jag lampan och sover som ett djur, de där få mörka timmarna, och sedan upp igen.
Det kan låta som ett hamsterhjul, men för mig är det mycket mer än så. Det är lycka, upplevelse, delaktighet i världen utifrån mitt perspektiv – som handlar om ord, människor och idéer inom områden som ligger mig lagom nära. Jag lär mig, jag tävlar ibland med tiden och mig själv för mitt eget höga nöjes skull. Ibland är jag rädd att man inte får vara så här lycklig. Ibland äter å andra sidan det dåliga samvetet upp mig, för att det är lättare att delvis klara att uppfylla mål som inte förväntas av en, än att till fullo uppfylla de mål som förväntas av dem som finns nära en själv. Nåja, allt det där reder sig med tiden.
Jag kan konstatera att det är skönt att vara äldre och klokare. Och samtidigt skönt att våga vara liten och lekfull. Det tänker jag fortsätta vara.
Och här passar det så bra att citera en dikt jag gillar, av författaren som myntade det fantastiska uttrycket ”En bra diktare har en stor papperskorg”; Wislawa Szymborska. Tricket med att vara en bra fotograf är att ta många bilder. Tricket med att bli en bra författare … Hm. Ta sig tid att uppleva – och förstås också ta sig tid att skriva. Men oavsett … Viktigt att ta sig tiden att uppleva. Jag börjar där.
Noterat
Livet är enda sättet
att beväxa med löv,
hämta andan i sanden,
flyga upp på vingar;
att vara en hund,
eller stryka den över pälsen;
att skilja smärta
från allt som inte är det;
att få plats i händelserna,
ta vägen i vyerna,
leta reda på det minsta bland misstagen.
Ett enastående tillfälle
att minnas för en stund
vad man pratade om
i den släckta lampans sken;
Att åtminstone en gång
snava på en sten,
bli våt i något regn,
tappa nycklarna i gräset;
och följa med ögonen en gnista i vinden;
och utan uppehåll inte veta
något viktigt.
–
Just nu är det Nanowrimo och jag deltar som Nanorebell. Jag tänker skriva hela månaden, på olika utkast av saker jag har här och där, så får vi se vad det blir i slutändan. Det enda jag vet är att det inte blir en sammanhängande roman, inte den här gången. Men det blir mera skrivande – och det är bra i sig, just nu för mig.






