Välgjord version av Rödluvan, bör ses och lyssnas till. Vilken visualisering – har inte tänkt på det så här förut … Synd att inte förstasidan ser så inspirerande ut i den här filmvarianten, kolla ändå – för den är värd det.
Massor av infografik, som till exempel farmors näringsinnehåll, haha. Vilken smart genomförd skoluppgift.
Gjord av Tomas Nilsson med musik av Slagsmålsklubben – Sponsored by destiny.
Glömde släcka lamporna under Earth hour? Ogilvy ger i sin blogg Blogilvy förslag på en räddning genom att länka till the terrible, terrible Jesus switch. Efter att ha sett denna pryl kommer du alltid att tänka dig för flera gånger innan du tänder en lampa igen. (Så kolla inte!!)
Rekommenderar Blogilvy-bloggen överlag, för den som vill kika runt en stund bland ovanliga objekt och roliga (ibland) reklamrelaterade länkar. Som den här – en samling av reklamslogans från Tagline guru. För att presentera den satte de ihop en egen tagline-poesi. Kunde inte låta bli att göra en egen variant själv. Det är amerikanska taglines, så jag känner inte igen så många av dem, men visst låter det lite inspirerande:
Get out there.
Get the feeling.
It’s not a job. It’s an adventure.
Choose freedom.
No rules. Just right.
It’s a great time to be alive.
Invent.
Never follow.
(En ganska omfattande svensk samling av taglines finns förresten på www.copywriter.se, liksom en text om vad man ska tänka på när man skriver en pay-off eller tagline.)
Klickade runt bland bloggar, blogg till blogg, för att få igång tankarna och orka skriva (jobb, inte blogg). Hittade en kommentar från Rana i en blogg jag läser, och kände igen namnet från Jennys blogg, så jag hamnade där för en behaglig lässtund. Blev rörd av historien med storasyster som sprang efter sin lillebror. Blev inspirerad av ett bildinlägg som innehöll en utmaning. Det stod att utmaningen skickas vidare till alla som vill ha den, och just idag kände jag för den. Det här är första gången jag svarar på en utmaning, den lät ganska lagom svår (började på musikutmaningen vid årsskiftet, men det blogginlägget är inte färdigskrivet än, eller någonsin, kanske).
Utmaning:
”Visa den fjärde bilden från den fjärde mappen på din dator.”
Åååh, det var ju mitt gamla kontor. Mitt mysiga lilla kontor, där jag satt med min skrivande verksamhet fram tills andra barnet skulle födas och det var dags för barnledighet. Visst är det fint? Låga trähus från – (minns inte just nu, 1700-tal?) med trägolv och bjälkar som syns invändigt. Lågt i tak (men jag är lagom kort, så för mig var det rymligt).
Konstnärskänsla – Gabriellas tavlor stod framme i rummet intill mitt, och Magdalenas kalligrafipenslar och pennor. Jag hade ett litet rum, med bara ett bord, en bokhylla med ordböcker, min dator och en leksakslåda, eftersom sonen kunde leka på golvet medan jag skrev färdigt det sista innan jag gick hem för dagen. Han gick på dagis vägg i vägg, och jag kunde se honom leka på Klockbergets gröna innergård när jag hade kaffepaus i vårt lilla kök. Kanske ser du vår skylt ovanför dörren? Ord Bild Form, står det. Det var jag som stod för ord. Bilden tog jag en solskensmorgon under det sista året på plats, sedan dess har jag varit bärbar.
Jag gillar att ha kontoret i min väska. Jag gillar att vara copyn som kan komma. Men ibland saknar jag lugnet, lukten och känslan av ostörd tid, som fanns i det där innersta rummet som hyst skapande själar ett ett par hundra år (jo, jag är säker på att det är just skapande själar som har funnits där, och finns kvar i hög grad (Gabriella med familj bor ovanpå).). Det var ett rum med egen tid. Ett minne som jag gillar att bära med mig.
Någon annan som vill bli utmanad? Fjärde bilden i fjärde mappen – har du ingen blogg kan du ju testa att publicera den i kommentarsfältet här nedan eller länka.
Om någon timme är det Earth hour, och människor världen över gör en manifestation för miljön genom att hålla ljuset släckt. Det ska jag göra också, jag gillar stearinljus, tycker att tanken är god och att vi behöver lite mörkermys.
Sambon är delvis av annan åsikt. Han är den som släcker lampor alla dagar, knappt man har gått ut ur ett rum så är det mörkt. Jag vill ha några lampor tända när jag är hemma. Känner mig mer vaken då. Mer hemma. Sambon tycker det är onödigt att släcka lampor en timme som en demonstration, ”det gör ändå ingen skillnad”. Vi får väl se …
Men mörkermys och släckta lampor blir det.
Och kanske får det mig att tänka på att släcka lampor efter mig lite oftare – jag är ju den som brukar argumentera att ”äh, det gör ju ändå ingen skillnad”, när jag får kommentaren om onödigheten i att ha en lampa tänd. Jag kan i alla fall ärligt säga att jag har börjat tänka mer på att anpassa mitt liv efter miljön, även om jag ännu inte har gjort så drastiska förändringar.
Mindre bilkörande ska det bli. Smartare konsumtion är på väg. Miljödiskussioner med barnen är det ofta. Jag tror verkligen att varje människa kan göra en väsentlig skillnad.
… ens treåriga dotter får hålla i nyckelknippan och genast säger:
- Vad bra, nu kan jag också gå till torget.
Sedan skramlar hon av hjärtats lust.
Sparat under: Manifest
Jag har kommit på att jag gillar manifest. Sprang på ett till häromdagen. Det här kommer från Platform 21 i Nederländerna och handlar om att reparera saker.
Ibland tycker jag om att reparera saker – på det där sättet, när det nästan kan råka bli en ny sak medan man lagar den gamla. Möbler, leksaker, skrotliknande grejor som gamla väckarklockor. Under barnens småbarnsår har en och annan sak gått sönder, och många av dem har jag sparat i ett par plastpåsar i källaren. Ibland när frågan ”Vad ska vi göööra?” dyker upp så tar vi fram något ur påsen och säger ”Jaa, vi lagar gamla grejor.” Och så vips har vi fått en ny olekt leksak.
Fast nu är det så sällan jag har tålamod. Vi har konstaterat att farmor är bäst på att limma. Hon fixar upp gamla möbler och pysslar som attan. För mig har det varit mycket skrivbordsarbete, mindre konkret hej-och-hå-ta-i. Får mer lust att göra saker på riktigt när solen skiner och våren närmar sig. Kanske blir det mer nu framöver.
Vad sägs om det här sättet att reparera?
Eller så här …
Dispatchwork av Lego, skapade av Jan Vormann. När jag frågade om jag fick publicera bilden bjöds jag dessutom glatt in för att hälsa på i deras konstprojektkollektiv. Det ser hur roligt ut som helst.
Just nu slår de ett slag för miljö och kreativitet genom att jobba utifrån The Repair Manifesto. Vi är nog många som kan behöva lite mer av det i våra liv. Läs och le.
Haha, ett litet minijubileum. =)
Det här är inget jämfört med min kompis Jenny, som nyss firade 25 000 träffar och har ökat cirka tusentalet under veckan, värd alla läsvärt-priser i världen (och ändå alltid hinner se andra och dela med sig). Men vad gör det att det är ett litet steg, det är ett roligt litet steg och det är mitt.
Jag har den här bloggen som en egen inspirationszon, och var och en som kikar förbi här blir en del av den zonen. Precis som i verkligheten, förstås. Vi behöver fria zoner, lärandezoner – där det är tillåtet att göra rätt och göra fel, att dela och att utvecklas, att testa och se vad det blir. Det här är den digitala, webb-burna delen av min zon. Kan jag inspirera mig själv – och faktiskt också helst någon annan, på något sätt, så gör jag det jag helst vill. Sådan är jag.
För att fira 1000 träffar vill jag länka till några andra 1000-saker som jag hittat och gillar.
1000 öar - bilder, ibland känns det här som ett tilltalande sätt att bo. En skriv-ö, kanske? En egen plats, jag börjar verkligen drömma mig bort bara av att kolla på några foton här. Kanske är det extra typiskt att längta efter när man är en småbarnsförälder med öron som känns som att de kommer att pratas sönder under vilken vaken timme som helst. Fast jag har nog alltid varit sådan. Ibland vill jag ha en plats att bara vara för mig själv.
1000 lojala fans – jag vet inte om Kevin Kelly har rätt, men han säger att vem som helst kan leva på vad som helst om han eller hon bara lyckas värva 1000 lojala fans, av den kategorin att de följer och vill ta till sig det du skapar, även om det innebär att åka 50 mil för att höra din konsert etc. Det ligger något viktigt i det där med lojal – för att få lojala efterföljare ska du vara äkta och ärlig, möta din publik och vara den som skapar något för dem. En intressant artikel och fundering.
Sadako och de tusen papperstranorna – storytelling som berör. Ett frö med sanning som sprids över världen därför att det är en historia som var och en som varit barn kommer att kunna identifiera sig med. Vilja, envishet, beslutsamhet, vänskap, liv, död. En viktig tanke om fred i världen. Får tårar i ögonen bara jag tänker på den. Det är något med siffran tusen som säger ”ett hinder, en beslutsamhet, ett mål”. Och det är något i känslan av att en människa vill något, bestämmer sig för att genomföra det, och sedan lägger sin själ i att göra det, som är så oerhört tilltalande. Som får mig att känna att allting är möjligt.
Det är bara det att jag själv arbetar för 1000 mål (ungefär). Det är nog dags för ett manifest och en riktning, snart. =)
Haha, det fanns en grej jag aldrig fattade när jag såg detta test första gången. Frågan i testet är: ser du en dansare som snurrar medsols eller motsols? Jag tyckte det var självklart – men tack vare Andreas Leijons krönika i Cap & Design (den tryckta versionen) ser jag nu en dimension till. Först: här är bilden.
Bilden från The Daily Telegraph hittar du på www.korta.nu/braintest, där du också kan läsa lite mer om vad hjärnhalvorna står för. I Cap&Design-krönikan läste jag att Andreas, liksom jag, tyckte att flickan på bilden snurrar medsols, vilket tyder på att höger hjärnhalva är dominant i tolkningen av bilden. (Det är dock vanligare att man tycker att hon snurrar motsols, enligt Daily Telegraph.) Jag lärde mig också att man kan ändra på det.
Om hon snurrar medsols (följer klockan) så är det höger hjärnhalva, centrum för känsla, helhet, tolkning av mening, fantasi med mera, som dominerar tolkningen.
Om hon snurrar motsols (motsatt mot klockan) så är det vänster hjärnhalva, centrum för logik, detaljer, fakta, matematik med mera, som dominerar tolkningen.
Men det roliga är att det går att byta. Genom att själv ändra fokus eller sätt att tänka, så kan du plötsligt se henne snurra åt andra hållet. Du kan styra din egen hjärna. Du kan växla mellan hjärnhalvorna, med flit, när du övar. Kan vara bra att ha med sig i tankesättet när man stöter på ett problem, till exempel.
Hur ska du då göra för att styra? För mig, som skulle växla över från höger till vänster, försökte jag först att angripa bilden logiskt. Hur fungerar den? 1) jag ser bildklipp. 2) jag ser bildklipp igen, hur tänker jag då? 3) nu ser bildklippet ut så … fokusera på detalj. Nä … hon snurrade fortfarande åt höger. Men så märkte jag att när jag räknade, bara började räkna i huvudet och fokusera på siffrorna ”1, 2, 3, 4, 5 …” osv, så hade hon bytt håll.
Då började jag skratta, glad över att jag kunde byta med vilje, och undra över vad man kan använda den här kunskapen till. Genast började hon förstås snurra åt andra hållet. Jag fick vara sträng och strukturerad mot mig själv igen, för att hon skulle börja snurra motsols. Nu kan jag styra henne med vilje, ett halvt varv hit och dit, när jag vill.
Men jag brukar i och för sig alltid få ”precis i mitten” i testresultat, mitt emellan manligt/kvinnligt, mitt på strecket i PULS, INFJ i Myers-Briggs (men nära mitten på I->E och F->T och på J->P), mitt i triangeln på Hersey’s motivatortest. (Nu när jag räknar upp tester snurrar hon förresten motsols, fast precis när jag började reflektera över varför, så bytte hon håll igen). Nu är jag nyfiken. Någon mer som vågar dela med sig om vad ni ser eller hur era hjärnor funkar?
Fick nyss en fråga om tips för hur man får igång produktiviteten. Hur man skriver bra och inte känner att det känns kämpigt? Den kommer från en person som kan skriva, men som inte tycker sig ”få till det så att det känns bra” – och jag känner igen känslan.
För det första: så känner nog alla skribenter. Det är en känsla som kan tränas bort, men den dyker upp då och då igen, med ojämna mellanrum.
Ibland har du flyt. Ibland har du inte, då behöver du skriva dig in i flytet. Så här känner jag det: om jag har gott om tid kvar, så kan jag lätt råka ställa så otroligt höga krav på mitt eget skrivande att det inte alls blir producerat. Om jag är ute i sista minuten och synbarligen inte har någon chans att klara det, då kommer det fram material som ganska snabbt går att bearbeta – och kanske bearbeta om igen – till det resultat jag vill ha.
Några tips för att fixa detta:
1. Inbilla dig att du har en deadline, eller hade en deadline nästan nyss, och att det är så gott som helt kört. Det du får ut på pappret, oavsett kvalitet, är det som gör att du får någon mat över huvud taget i morgon. Antalet ord sammansatta i meningar – inte kvalitetsmässigt sett. Då har du en text att strukturera och bearbeta. När du går igenom texten, stryk under det som är allra viktigast för läsaren – och se till att sätta detta allra först. Om det är en marknadsföringstext, så är det viktigaste för läsaren oftast vad han eller hon får, vinner eller slipper, tack vare det du kan erbjuda. Samma sak om det är en text som ska sälja in dig till ett jobb. Tänk ”fördel”: Jag är en person som snabbt kommer in i ett jobb … Jag är en person som är kvalitetsmedveten, med mitt arbetssätt minimerar jag fel och effektiviserar processer … Eller vilken nytta du nu kan bidra med.
2. Börja på ett spår, skriv så långt du kommer tills det tar slut. Börja sedan på ett helt annat spår – motsatt från det första, skriv igen tills det tar slut. Titta på båda texterna – jämför dem, plocka ut det bästa. Det finns nästan alltid en tydlig linje, där du hittar att det viktigaste återkommer i båda texterna. När du läser dem så ser du vad det är du vill ha ner på pappret. Du kommer också att se vad som saknas. Skriv detta som stödord om det inte komer ut i text, och fortsätt sedan till slutet av texten. Gå sedan tillbaka och fyll i meningarna i mitten.
3. Ditt huvud har fastnat i ett tråkigt tänk, du behöver skaka loss skrivmusklerna lite. Testa till exempel att göra olika versioner, inspirerat av Yttermeras skrivövningar med Ekorrn satt i granen. Läs de olika versionerna, de är helt otroliga! Det finns finns faktiskt, just nu 191 varianter. Shit.
4. Om det är att koncentrera sig som är svårt är följande tips helt sanna, från bloggen Bad Language. Isolera dig, muta dig själv, gör INGA andra saker förrän du är klar. Byt skrivplats eller skrivverktyg om det hjälper dig (dator – penna? kulspetspenna – blyertspennor? skriva i block – skriva på lösblad eller whiteboard?) Jag har upptäckt att jag kan skriva mycket på de vita delarna av annonssidorna på ett uppslag i Cap & Design, ifall jag inbillar mig att jag ska läsa ett tag, och ändå släppa igenom alla formuleringsidéer som kommer upp i huvudet.
5. Eller om du vill att ett datorprogram ska driva dig framåt att producera ett antal ord, som du sedan kan redigera (eller ta hjälp av någon annan att redigera) bestäm ett antal ord och använd tjänsten Write or die.
6. Viktigast är nog ändå att inse att skrivprocessen, som allting annat, får vara just en process. Allt är inte perfekt från början. Allt är inte ens perfekt till slut. Om något är helt perfekt är det ointressant, de allra bästa konstnärerna bygger in en viss asymmetri för att göra saker spännande. Även skrivande behöver förmedla närvaro av en person/personlighet, för att kännas spännande. Allra helst av en person som hela tiden vill förbättras.
7. Ett annat bra skrivknep är att när texten är skriven och bearbetad från början till slut, till den grad att man börjar känna sig ganska nöjd med innehållet – då finns det två saker man kan göra. Du kan nästan alltid stryka en av de två första meningarna. När vi har kommit på vad vi vill säga, så säger vi det ofta två gånger i rad (ibland upp till tre eller fyra gånger – kolla så får du se). Du kan också väldigt ofta ta den allra sista meningen och lyfta upp den till rubrik. När du har kommit till nedersta raden har du äntligen blivit så konkret att du vet vad du ville säga från början.
Och så kan du förstås alltid ta hjälp av en vän. =)
Det finns mycket att säga om produktivitet och inspiration. Ibland är det viktigaste av allt att inte säga så mycket alls – utan helt enkelt att göra. Jag behöver ha högt tempo just nu (är lite trött och behöver sova), så för att speeda upp mig själv (och kanske dig som läsare, om du finns), så lägger jag ut en länk till en sida jag sparade under fliken ”Inspiration” för ett tag sedan: The Cult of Done Manifesto.
Här nedan är alla råden samlade i form av en poster. Skulle vilja göra en liknande, själv, någon gång. Med mina egna tänkespråk och käpphästar. Kanske blir det ett Trotsig Manifesto, så småningom. Har faktiskt redan börjat skriva på ett – men nu ska jag skriva på andra saker.
Poster, CC-licensierad, skapad av Joshua Roth Haas.
Förresten, om du någonsin skulle undra … Klicka på rubriken ”Senast sparad inspiration” ovanför länkarna till vänster och du kommer till mitt Delicious-bibliotek; alla länkar jag har kategoriserat under ”gillar” eller ”inspiration”. Ifall du skulle vilja strosa runt och fördriva lite tid … Tipsa gärna tillbaka – jag gillar tips. Eller så sticker du ut och gör något på riktigt i stället. Det gillar jag också. Det är bara att göra.
