Någon vill något, som kanske inte är helt enkelt.
Vem är denna någon och vilka andra finns omkring den personen?
Var är början? Vad händer och påverkar vem, vad leder det till?
Var är upplösningen och var är slutet? (+ ibland: ska slutet berättas, eller bara antydas?
Berätta i verb … när någon GÖR något, saker FÖRÄNDRAS eller BEVARAS eller SKRIKER eller VÄXER och så vidare … Då HÄNDER det grejor …
Ovanstående är en kort summering av min bas för att hitta och skriva historier. Genom barnboksskrivarhelgen jag deltog i för ett par veckor sedan har jag lagt till en fråga till. Vilket är formatet för den här historien? Bilderbok, fristående kapitelbok (anekdoter), roman … Det gav mig fack, som jag har nytta av – det ger mig lättare att se var något kan börja och sluta. Plötsligt kan jag stoppa in mina historier någonstans och veckla ut dem till fullo, i olika varianter. Jag blir nästan galen, för jag vill skriva massor, men allting hinner inte ut. Och i min maniska vurm just nu vill jag göra allting till barnberättelser.
Det bor historier överallt. Här är en av alla dessa platser. Den får mig att se var historierna bor i ett vanligt småbarnsförälderliv. Resten av det här blogginlägget känner jag kommer att bli en hyllning till en fotograf som berättar historier via sina bilder.
Jag har fått tillåtelse att publicera några foton. De här känns som hämtade ur vardagen, men med en twist …
Stark lillasyster som städhjälp. Den här bilden får mig att känna att jag kan.
–
Ouch, aj, aj, ooh, hur ska det här gå? Den här bilden får mig att känna att det trots farorna är roligt att våga.
–
Stark av frukostflingor? Kolla in lillasysters halvmissnöjda min – sådär känner jag mig också om någon försöker lyfta mig.
–
Jag tror att det handlar om det … Bilderna och den lekfulla stämningen identifierar känslor hos oss själva. Leken – äventyret – barnsligheten. Det bor historier i dem alla.
Jason Lee, JWL Photography, har tagit bilder av sina döttrar. Galna, vackra, roliga, kreativa bilder, ibland fotomontage. Som jag ser dem är de ömsom hjärteknipande och ömsom livsfarliga (tänk om mina barn skulle inspireras av dem, så att treåringen skulle klippa sjuåringens hår, eller båda klättra i duschdraperistången). Men de är lockande, de är fantasi, de är humor och värme och barn i en syskonrelation som jag blir glad av.
Jag går till hans blogg Sisters (scrolla ner, det som syns först är ett blogghuvud, och under dessa bilder kommer de verkliga historierna om flickornas vardag, äventyr och ibland om hur bilderna tas) för att le och känna hur mina tankar lossnar. Det hjälper mig alltid när jag har kört fast. Det här ger mig inspiration.
Några bilder är porträtt, vackra bilder av barn. Jag kan vandra runt mellan dem, länge, länge. Ser fortfarande väldigt starkt ”någon som vill något”. Här bor också känslorna och identifikationen.
Att vara ganska liten, men nyfiken.
–
Att fascineras av såpbubblor och försöka att inte röra dem eftersom man blir fotograferad.
–
Att få låna pappas dyra kamera // Att vara fokus för sin systers fulla uppmärksamhet.
–
Att samarbeta.
–
Att vakna och det är dags för första dagen i skolan.
–
Alltså, han fångar både ”vill” och skeenden, precis så som jag skulle vilja göra i historier.
Här är några ytterligare favoriter:
- Hur man använder gaffatejp
- Hur man får lillasyster att växa
- Hur man ser ut om man har väldigt mycket skägg
- Hur man trollar bort ben
- Little sister strikes back (behöver jag nämna att den här bilden är Elises favorit?).
Sisters-bloggen och Flickr-bilderna är bäst, men jag blir också ganska betagen av att se hans yrkesmässiga blogg. Får nästan lust att gifta mig när jag ser lyckan på en del av de här bilderna. Där människor är vackra på ett personligt sätt, som grooving grandma (längst ned i denna bildserie). Jag vill också kunna fånga magi så där.
Glömde släcka lamporna under Earth hour? Ogilvy ger i sin blogg Blogilvy förslag på en räddning genom att länka till the terrible, terrible Jesus switch. Efter att ha sett denna pryl kommer du alltid att tänka dig för flera gånger innan du tänder en lampa igen. (Så kolla inte!!)
Rekommenderar Blogilvy-bloggen överlag, för den som vill kika runt en stund bland ovanliga objekt och roliga (ibland) reklamrelaterade länkar. Som den här – en samling av reklamslogans från Tagline guru. För att presentera den satte de ihop en egen tagline-poesi. Kunde inte låta bli att göra en egen variant själv. Det är amerikanska taglines, så jag känner inte igen så många av dem, men visst låter det lite inspirerande:
Get out there.
Get the feeling.
It’s not a job. It’s an adventure.
Choose freedom.
No rules. Just right.
It’s a great time to be alive.
Invent.
Never follow.
(En ganska omfattande svensk samling av taglines finns förresten på www.copywriter.se, liksom en text om vad man ska tänka på när man skriver en pay-off eller tagline.)
Klickade runt bland bloggar, blogg till blogg, för att få igång tankarna och orka skriva (jobb, inte blogg). Hittade en kommentar från Rana i en blogg jag läser, och kände igen namnet från Jennys blogg, så jag hamnade där för en behaglig lässtund. Blev rörd av historien med storasyster som sprang efter sin lillebror. Blev inspirerad av ett bildinlägg som innehöll en utmaning. Det stod att utmaningen skickas vidare till alla som vill ha den, och just idag kände jag för den. Det här är första gången jag svarar på en utmaning, den lät ganska lagom svår (började på musikutmaningen vid årsskiftet, men det blogginlägget är inte färdigskrivet än, eller någonsin, kanske).
Utmaning:
”Visa den fjärde bilden från den fjärde mappen på din dator.”
Åååh, det var ju mitt gamla kontor. Mitt mysiga lilla kontor, där jag satt med min skrivande verksamhet fram tills andra barnet skulle födas och det var dags för barnledighet. Visst är det fint? Låga trähus från – (minns inte just nu, 1700-tal?) med trägolv och bjälkar som syns invändigt. Lågt i tak (men jag är lagom kort, så för mig var det rymligt).
Konstnärskänsla – Gabriellas tavlor stod framme i rummet intill mitt, och Magdalenas kalligrafipenslar och pennor. Jag hade ett litet rum, med bara ett bord, en bokhylla med ordböcker, min dator och en leksakslåda, eftersom sonen kunde leka på golvet medan jag skrev färdigt det sista innan jag gick hem för dagen. Han gick på dagis vägg i vägg, och jag kunde se honom leka på Klockbergets gröna innergård när jag hade kaffepaus i vårt lilla kök. Kanske ser du vår skylt ovanför dörren? Ord Bild Form, står det. Det var jag som stod för ord. Bilden tog jag en solskensmorgon under det sista året på plats, sedan dess har jag varit bärbar.
Jag gillar att ha kontoret i min väska. Jag gillar att vara copyn som kan komma. Men ibland saknar jag lugnet, lukten och känslan av ostörd tid, som fanns i det där innersta rummet som hyst skapande själar ett ett par hundra år (jo, jag är säker på att det är just skapande själar som har funnits där, och finns kvar i hög grad (Gabriella med familj bor ovanpå).). Det var ett rum med egen tid. Ett minne som jag gillar att bära med mig.
Någon annan som vill bli utmanad? Fjärde bilden i fjärde mappen – har du ingen blogg kan du ju testa att publicera den i kommentarsfältet här nedan eller länka.
Fick nyss en fråga om tips för hur man får igång produktiviteten. Hur man skriver bra och inte känner att det känns kämpigt? Den kommer från en person som kan skriva, men som inte tycker sig ”få till det så att det känns bra” – och jag känner igen känslan.
För det första: så känner nog alla skribenter. Det är en känsla som kan tränas bort, men den dyker upp då och då igen, med ojämna mellanrum.
Ibland har du flyt. Ibland har du inte, då behöver du skriva dig in i flytet. Så här känner jag det: om jag har gott om tid kvar, så kan jag lätt råka ställa så otroligt höga krav på mitt eget skrivande att det inte alls blir producerat. Om jag är ute i sista minuten och synbarligen inte har någon chans att klara det, då kommer det fram material som ganska snabbt går att bearbeta – och kanske bearbeta om igen – till det resultat jag vill ha.
Några tips för att fixa detta:
1. Inbilla dig att du har en deadline, eller hade en deadline nästan nyss, och att det är så gott som helt kört. Det du får ut på pappret, oavsett kvalitet, är det som gör att du får någon mat över huvud taget i morgon. Antalet ord sammansatta i meningar – inte kvalitetsmässigt sett. Då har du en text att strukturera och bearbeta. När du går igenom texten, stryk under det som är allra viktigast för läsaren – och se till att sätta detta allra först. Om det är en marknadsföringstext, så är det viktigaste för läsaren oftast vad han eller hon får, vinner eller slipper, tack vare det du kan erbjuda. Samma sak om det är en text som ska sälja in dig till ett jobb. Tänk ”fördel”: Jag är en person som snabbt kommer in i ett jobb … Jag är en person som är kvalitetsmedveten, med mitt arbetssätt minimerar jag fel och effektiviserar processer … Eller vilken nytta du nu kan bidra med.
2. Börja på ett spår, skriv så långt du kommer tills det tar slut. Börja sedan på ett helt annat spår – motsatt från det första, skriv igen tills det tar slut. Titta på båda texterna – jämför dem, plocka ut det bästa. Det finns nästan alltid en tydlig linje, där du hittar att det viktigaste återkommer i båda texterna. När du läser dem så ser du vad det är du vill ha ner på pappret. Du kommer också att se vad som saknas. Skriv detta som stödord om det inte komer ut i text, och fortsätt sedan till slutet av texten. Gå sedan tillbaka och fyll i meningarna i mitten.
3. Ditt huvud har fastnat i ett tråkigt tänk, du behöver skaka loss skrivmusklerna lite. Testa till exempel att göra olika versioner, inspirerat av Yttermeras skrivövningar med Ekorrn satt i granen. Läs de olika versionerna, de är helt otroliga! Det finns finns faktiskt, just nu 191 varianter. Shit.
4. Om det är att koncentrera sig som är svårt är följande tips helt sanna, från bloggen Bad Language. Isolera dig, muta dig själv, gör INGA andra saker förrän du är klar. Byt skrivplats eller skrivverktyg om det hjälper dig (dator – penna? kulspetspenna – blyertspennor? skriva i block – skriva på lösblad eller whiteboard?) Jag har upptäckt att jag kan skriva mycket på de vita delarna av annonssidorna på ett uppslag i Cap & Design, ifall jag inbillar mig att jag ska läsa ett tag, och ändå släppa igenom alla formuleringsidéer som kommer upp i huvudet.
5. Eller om du vill att ett datorprogram ska driva dig framåt att producera ett antal ord, som du sedan kan redigera (eller ta hjälp av någon annan att redigera) bestäm ett antal ord och använd tjänsten Write or die.
6. Viktigast är nog ändå att inse att skrivprocessen, som allting annat, får vara just en process. Allt är inte perfekt från början. Allt är inte ens perfekt till slut. Om något är helt perfekt är det ointressant, de allra bästa konstnärerna bygger in en viss asymmetri för att göra saker spännande. Även skrivande behöver förmedla närvaro av en person/personlighet, för att kännas spännande. Allra helst av en person som hela tiden vill förbättras.
7. Ett annat bra skrivknep är att när texten är skriven och bearbetad från början till slut, till den grad att man börjar känna sig ganska nöjd med innehållet – då finns det två saker man kan göra. Du kan nästan alltid stryka en av de två första meningarna. När vi har kommit på vad vi vill säga, så säger vi det ofta två gånger i rad (ibland upp till tre eller fyra gånger – kolla så får du se). Du kan också väldigt ofta ta den allra sista meningen och lyfta upp den till rubrik. När du har kommit till nedersta raden har du äntligen blivit så konkret att du vet vad du ville säga från början.
Och så kan du förstås alltid ta hjälp av en vän. =)
En skön idé för en bloggtävling har genomförts av DeepEd. I stället för att räkna upp ett antal bloggar och låta människor rösta på dem, har han bett människor skicka in motiveringar till varför en blogg är värd ett bloggpris.
Nu ligger motiveringarna ute. Man ska alltså rösta på den motivering man tycker är bäst – och som jag tolkar detta har jag röstat på den blogg jag utifrån motiveringarna själv blir mest sugen på att läsa.
När röstningstiden har gått ut får vi veta vilka bloggarna är, tills dess får vi gissa. Så om du gillar ord och skriftliga motiveringar – in och läs och rösta!
(Och, ja, jag vet att Jenny redan skrivit om detta, ifall du är en läsare som hittat hit via hennes blogg). 
Sparat under: Bloggar
Hittade den här filmen på bloggen Kitsune Noir (betyder den svarta räven, på japanska + franska – bara det). Bloggen blandar design/illustration och musik på ett behagligt sätt – jag gillar den, går in där och får lite lust att skriva, tänka, skapa, ibland. Bloggen är ett tips i sig, inte minst för sitt skrivbordsunderläggsprojekt.
Filmen är en del av ett helt annat projekt, Fifty People One Question där en fråga ställs till 50 människor i en stad. Den fångade mig, den fångar upp ett mänskligt uttryck, en känsla. Lugnt tempo, lugn musik (och intervjuaren måste ha varit mycket bra på att få människor att stanna upp och vara sig själva, för alla har en sådan skön, naturligt vanlig utstrålning framför kameran). Det här är 50 människor, en fråga, i London.
Fifty People, One Question: London from Fifty People, One Question on Vimeo.
Ger mig lust att inte stressa. Att drömma. Att se människor. Att ställa frågor och lyssna på svaren. Att slappna av, sova, leva. Godnatt för idag.
(Någon som har tips kring hur man infogar vimeo-filmer i WordPress, förresten? Eller är det omöjligt?)
Kom bara på att det är läge att dela med sig av en länk till det bästa jag har läst om hur man lever på kreativitet. Hugh McLeod på Gapingvoid kommer att ge ut sin bok i sommar, ser fram emot det. Boken heter Ignore Everybody (How to be creative) och på AdLibris kan du se när den kommer ut. Tills dess, ta del av tipsen som växt fram på Gapingvoid webbsite.
Där finns också en fin widget att lägga i sin blogg (ska fixa det när jag har min sida med egenbyggt tema). Och i denna widget finns hans senaste illustrationer, därmed fria att ha på sin sida. Jag lånar två av dem eftersom jag inte kan klippa in länken så att slumpvis hämtade bilder visas här.
Så är det ju ibland. Men råden är ännu bättre, särskilt nummer 5 och nummer 9. =)
http://www.gapingvoid.com/Moveable_Type/archives/000932.html
Och missa inte att gå ner en bit på sidan för att läsa – det här är en halv bok, helt gratis. –> Go, go, go!
Fortsättning på inlägg med bilder som inspirerar, från Tebe Interesno. Det här var bilden jag verkligen föll för. Jag vet att det är så här, på riktigt. Det är nog därför jag älskar att vara i skogen.
If you move closer, you will hear them.
Hark, the herald Angels sing … eller whatever. Visst måste man le – i alla fall jag. =)
Följ länken så bjuds det på musik under bilden också.
Sparat under: Bloggar
Idag hittade jag Instant origami, www.instant-origami.com, via bloggen Swissmiss som jag hittade via en bildlänk från FFFFFound. Måste bara säga att den hobbyn passar mig.
En trevlig ordmänniskas tankar och slutsatser kan läsas på www.smithereensblog.blogspot.com. Mycket handlar om skrivande, och en del om wordplay, just nu fanns till exempel tävlingen ”Can you put the wit in Twitter”, med uppgiften att göra en smart ordvits via webbprogrammet Twitter som bara tillåter max 140 tecken (men den tog just slut – exakt 01.00 just nu - och jag är egentligen lite sen med att göra det här inlägget, men jag kan ju tipsa om bloggen ändå).
Jag kan inte låta bli att tycka att en människa som talar om a person’s need to prove ones ”witeracy” är sympatisk … Jag gillar också initiativ som ”Wordplay Wednesdays” och ”Marketing Mondays”, som ger en hint om vilka dagar det är en bra idé att kolla sidan efter olika sorters matnyttiga material.
Här är mitt bidrag: http://twitter.com/Lindlund/statuses/838165592 - fast ännu roligare är det att gå en bit tillbaka på bloggen och kolla inläggen från en tidigare Twittertävling, som handlade om att skriva en hel mikrostory, på mindre än 140 tecken. Daniel Smith på Smithereensblog samlade alla inläggen i ett antal lättkollade bildspel:
http://smithereensblog.blogspot.com/2008/05/all-331-entries-to-copybloggers-twitlit.html
