Hittade den här teckningen på www.gapingvoid.com alldeles nyss:
Jaha. Det är alltså en liten skalbagge som gör det. Jag har funderat på varför det kliade så … Man får helt enkelt fixa att leva med det. =)
Boken av Hugh MacLeod är beställd, jag lovar att rapportera senare. Jag, som söker slutpunkter och landningsytor mer än startpunkter och inspiration, planerar ändå att läsa både den och Joyce Carol Oates dagbok som sommarläsning. Men jag tror att det kan vara landningsytor om man vill att det ska vara det.
Gillar också @gapingvoids kommentar om vad den verkliga hemligheten bakom marknadsföring via sociala media är:
Behandla det som ett äventyr. Ett äventyr som är värt att dela.
Det är väl ungefär så jag ser livet. Inte för allvarligt. Eftersom både allvar och lek är saker vi får leva med.
… en eldsprutande dammsugare för kvalsterallergiker. Den är uppfunnen av min son. Det hade varit intressant att se en prototyp och ett konstruktionsförslag.
Och ja, den kan säga bu. =)
Och ja, boken som står bredvid den, i hyllan, är The Idea Book, av Teo och Fredrik Härén. =)
Haha, ett litet minijubileum. =)
Det här är inget jämfört med min kompis Jenny, som nyss firade 25 000 träffar och har ökat cirka tusentalet under veckan, värd alla läsvärt-priser i världen (och ändå alltid hinner se andra och dela med sig). Men vad gör det att det är ett litet steg, det är ett roligt litet steg och det är mitt.
Jag har den här bloggen som en egen inspirationszon, och var och en som kikar förbi här blir en del av den zonen. Precis som i verkligheten, förstås. Vi behöver fria zoner, lärandezoner – där det är tillåtet att göra rätt och göra fel, att dela och att utvecklas, att testa och se vad det blir. Det här är den digitala, webb-burna delen av min zon. Kan jag inspirera mig själv – och faktiskt också helst någon annan, på något sätt, så gör jag det jag helst vill. Sådan är jag.
För att fira 1000 träffar vill jag länka till några andra 1000-saker som jag hittat och gillar.
1000 öar - bilder, ibland känns det här som ett tilltalande sätt att bo. En skriv-ö, kanske? En egen plats, jag börjar verkligen drömma mig bort bara av att kolla på några foton här. Kanske är det extra typiskt att längta efter när man är en småbarnsförälder med öron som känns som att de kommer att pratas sönder under vilken vaken timme som helst. Fast jag har nog alltid varit sådan. Ibland vill jag ha en plats att bara vara för mig själv.
1000 lojala fans – jag vet inte om Kevin Kelly har rätt, men han säger att vem som helst kan leva på vad som helst om han eller hon bara lyckas värva 1000 lojala fans, av den kategorin att de följer och vill ta till sig det du skapar, även om det innebär att åka 50 mil för att höra din konsert etc. Det ligger något viktigt i det där med lojal – för att få lojala efterföljare ska du vara äkta och ärlig, möta din publik och vara den som skapar något för dem. En intressant artikel och fundering.
Sadako och de tusen papperstranorna – storytelling som berör. Ett frö med sanning som sprids över världen därför att det är en historia som var och en som varit barn kommer att kunna identifiera sig med. Vilja, envishet, beslutsamhet, vänskap, liv, död. En viktig tanke om fred i världen. Får tårar i ögonen bara jag tänker på den. Det är något med siffran tusen som säger ”ett hinder, en beslutsamhet, ett mål”. Och det är något i känslan av att en människa vill något, bestämmer sig för att genomföra det, och sedan lägger sin själ i att göra det, som är så oerhört tilltalande. Som får mig att känna att allting är möjligt.
Det är bara det att jag själv arbetar för 1000 mål (ungefär). Det är nog dags för ett manifest och en riktning, snart. =)
Kom bara på att det är läge att dela med sig av en länk till det bästa jag har läst om hur man lever på kreativitet. Hugh McLeod på Gapingvoid kommer att ge ut sin bok i sommar, ser fram emot det. Boken heter Ignore Everybody (How to be creative) och på AdLibris kan du se när den kommer ut. Tills dess, ta del av tipsen som växt fram på Gapingvoid webbsite.
Där finns också en fin widget att lägga i sin blogg (ska fixa det när jag har min sida med egenbyggt tema). Och i denna widget finns hans senaste illustrationer, därmed fria att ha på sin sida. Jag lånar två av dem eftersom jag inte kan klippa in länken så att slumpvis hämtade bilder visas här.
Så är det ju ibland. Men råden är ännu bättre, särskilt nummer 5 och nummer 9. =)
http://www.gapingvoid.com/Moveable_Type/archives/000932.html
Och missa inte att gå ner en bit på sidan för att läsa – det här är en halv bok, helt gratis. –> Go, go, go!
Jag har inte kommit mig för att tacka för en underbar julklapp som dök upp i min postlåda typ strax före julafton. Det gör inget – jag är fortfarande glad över den, och jag har fortfarande tid att skriva tack.
Den passade mig precis – och samtidigt tog jag emot den med ett visst vemod som en glimt i den skönt svarta humorn. I give you … Handbok för Kamikazekaniner.
Handbok för kamikazekaniner är skriven och tecknad av Andy Riley, och den handlar om små kaniner som på olika dråpliga sätt försöker ta livet av sig. Det är stor humor i det – i liknelsen; hur vi som brinner för något och kastar oss in i projekt jobbar på ett halsbrytande sätt, där andra kan se det som uppenbart att allt ska leda till total krasch.
Jag förstår att gåvan var inspirerad av en kommentar från formgivare och konstnär Leif Haglund, som uttryckte en road kamikazetanke i samband med att vi bestämde oss för tidsplanen kring det bokprojekt vi alla medverkade i. Presenten fick jag av mina vänner Stefan och Marcus som står bakom böckerna Arrangera det du vill, Att få saker att hända, och så den vi höll på med under hösten: Att må bra under tiden du lyckas.
Det är ju bara riktigt roligt att det var just den sistnämnda boken vi slet så hårt med … I sammanhanget vill jag också säga att jag gillar kamikazeprojekt, så tillvida att jag älskar att få fokusera på något i princip dygnet runt under en viss tid – det är då jag blir riktigt produktiv, jag hinner gå in i jobbet. Och nu var det ju inte jag som skrev boken, jag bara textredigerade, så hårdast gick den väl ändå åt författarna själva.
Sparat under: Böcker
Tyckte bara det här såg ut som en rolig sak, och så gillar jag namnet: Librarything. Thing – det låter så behagligt lagomslarvigt enkelt.
Har lagt upp en profil, men inte hunnit lägga in något på den.
Böcker är A och O =)
Sparat under: Böcker
Jag gillar böcker, blir inspirerad av böcker. Såg en länk till den här, skapad av Alex Ostrowski, som jag inte känner mer än att han svarade ja på mitt mejl med frågan om jag får publicera länk och bilder här för min egen lyckas skull.
Den är tillverkad i ett enda exemplar. Strålande idé, snyggt utförd också. När hinner man göra sin egen?
Jaa, det ska jag göra. Idé till det lilla lokala samtidsporträttet i form av en turistbokgrej: att lägga till en liten översättning på japanska. De skulle förstå och fascineras av charmen, jag tror verkligen det. Skulle vara kul att testa att marknadsföra den också. Undrar om jag kan fixa det. Jag vill, jag vill, jag vill …
Behöver:
1) Avtal med författarna, genomgång av innehållet, kvalitetssäkringsrunda (på gång …)
2) Lanseringsplan, dvs veta vad jag vill och vad jag vill satsa i tid under hösten …
3) Översättare till tyska och japanska finns, behöver bara professionell engelska att utgå ifrån.
4) Tid.
5) Plug-in med japansk teckensättning för layout i InDesign.
Hm, kanske ska det gå att ordna. Ska prata med pojkarna i morgon, jag tror att de skulle tycka att det vore kul. Jag tror att jag skulle tycka att det vore kul.
—
En helt annan sak: den här låten ger mig tempo just nu: Meddle – http://profile.myspace.com/littlebootsmusic.
”När du blir presenterad för en möjlighet, se det som ett äventyr. En chans att bryta ditt tänkande, gå utanför ditt vardagliga jag och upptäcka något nytt som berikar dig.”
Det är vad jag vill få ut av den här bloggen. Den ska följa med mig ut på äventyr.
Dagens citat dök upp helt själv, ur boken jag textredigerar just nu i jobbet. Jag tar mig bestämt friheten att lägga ut dessa rader från Stefan och Marcus utan att fråga. Vill du läsa mer ur boken?
