Sparat under: Manifest
Såg denna utmaning hos Jenny, som visar mig detta fantastiska initiativ av Tomas Seo, väl värt att kolla på.
Han ger en inblick i sin designprocess genom att be den som vill ha en logotype utformad skicka en kort uppdragsbrief till honom via Twitter. Bara utmaningen i sig är bra – hur formulerar jag mitt företag, och för den delen också den här bloggen, på 140 tecken? I briefen ska också en referens till en bok- eller filmperson finnas med.
Texten #logotypse, som är ett namn på projektet, ska också finnas med, för då blir denna tweet enkelt sökbar (systemet att märka upp valda ord med #-tecken kallas hashtags). Det blir alltså ganska kort med utrymme för att uttrycka vad man är och står för.
Här nedan är mina sammanfattningar. Jag tänker skicka in dem snart. Jag har följt Tomas Seos Twittertankar sedan något halvår tillbaka och uppskattar klokskap och länkar som han bidrar med, där jag för det mesta varit passiv lyssnare. Jag gillar modiga marknadsföringsprojekt. Jag vill också notera att han, liksom jag och de flesta formgivare jag jobbar med egentligen vill och behöver ha mer tid att fördjupa sig i en identitetsprocess för att göra ett riktigt rättvisande jobb för ett företag, vilket jag tycker är viktigt – kunderna förtjänar det. Men det är ett spännande test. En snabb tillverkningsprocess, ett experiment som vi får följa, och som kan utveckla vårt tänkande. Stort tack till Tomas för att han vågar och orkar ge detta erbjudande, vare sig något av mina identitetsprojekt blir valda eller inte!
Det här är 140-teckensbriefen för min blogg (den här alltså), www.trotsigfrizon.wordpress.com:
Logo Trotsigfrizon: A playful life full of projects, books, design and thoughts that make me happy.
Insp: Kind as Prince Mysjkin #logotypse
Och det här är 140-teckensbriefen för mitt företag, Trotsig, på www.trotsig.se, där jag jobbar som attan med nya sajtens texter och egentligen har en annan logo än den som ligger ute – slarvigt, jag vet, men jag hittar inte mina originalfiler så att jag kan fixa det.
Logo Trotsig: One woman copywriting, educating, writing and storytelling bureau, loves people, ideas and strategy.
Insp: Sun Tzu. #logotypse
Detta inlägg kategoriseras som manifest, eftersom det handlar om vad jag står för …
… stod som rubrik på ett mejl jag fick i mejllådan idag. Mejlet handlade om helt andra saker, men jag tyckte ändå att rubriken var rolig. Det programmet vill jag ha. Eller kanske inte. Kanske vill jag inte att det ska vara tydligt som ett program, kanske vill jag ändå ha det som jag har det, ungefär: Jag är ingen schemamänniska. Kommer aldrig att bli. Men jag är van att vara mer effektiv arbetsmässigt än jag har varit det senaste året.
Mixar hobby und arbeit just nu – har lite svårt att bestämma vad som är vad. Allt är kul.
Samtidigt försöker jag slappna av, ta det lugnare, vila upp mig, samla kraft.
Bara det att förra meningen innehåller fyra varianter av ord för att säga detta, säger väl att det är vad jag behöver. Och att det finns ett visst motstånd i min kropp som behöver övervinnas. Fortfarande, fast jag har tagit det lugnare ett tag.
Det finns så mycket att göra, så många viktiga och roliga saker, så många människor att bry sig om. Jag har lätt att hålla mig flytande, lätt att fokusera på det som är möjligt och roligt ganska länge i det mesta. Jag har däremot ganska svårt för att lyssna på hur jag mår. En aktiv idealist blir aldrig arbetslös, brukar jag säga, och det är sant. Efter ett tag känns allt som hobby, och allt som arbete. Och mitt i allt tar det då och då stopp, på ett jobbigt sätt som säger mig att det är dags att ändra livsstil, för kroppen säger ifrån på ett sätt som jag har svårt att acceptera.
Nu känner jag för semester.
Jag känner att jag sakta växer mig visare.
Det gör ont när kroppar brister … kroppar liksom knoppar, och knoppar behöver brista för att man ska slå ut i full blom. Kropparna ska däremot inte brista, när de tränas ska de hålla sig inom bristningsgränsen, annars blir det så jobbigt att bli hel igen. Jag försöker klara den balansgången – för det är en balansgång, som också kan beskrivas som livspussel eller kaos + familj + ambition. Jag samlar på ork just nu.
Mitt sommarlivsmanifest i sju punkter:
- Sov minst sju timmar varje natt.
- Håll rent på diskbänken och vattna blommorna när jag är i närheten.
- Ta en vilopaus när det behövs.
- Våga leka, våga utvecklas, våga också vara i allvar.
- Skriv ner de historier som dyker upp.
- Säg ja, säg nej, säg ifrån.
- Gör mer klart än oklart.
Kanske räcker det här till för både liv och arbetsliv, nu när jag har tagit en hel del av min egenföretagande obetalda semester i förväg. Jag går på något sätt ett steg till, i mixen mellan skrivande och ledighet. Men jag ska prioritera ledighet, för min egen skull, jag ska. Ändå låter jag en punkt om skrivande stå kvar, för den är relaterad till mitt mål, min möjliga inkomst och mitt liv.
Jag håller kanske på att växa mig vuxen, och faktum är att jag är ganska nöjd med det.
Jag är inte ens halvvägs där.
Har knappt tagit ett yttepyttelitet steg, men än sedan då?
Jag har ett mål. Jag har ett liv. Det får ta tid.
Bild av Bousure, Creative Commons-licensierad på Flickr. För mig betyder den att jag har lite reparationer att göra innan jag kan gå uppåt. Men att jag ändå kan se allt i ett spännande ljus och vara nyfiken. Det finns något vackert i allt som inte är färdigt.
Sparat under: Manifest
Jag har kommit på att jag gillar manifest. Sprang på ett till häromdagen. Det här kommer från Platform 21 i Nederländerna och handlar om att reparera saker.
Ibland tycker jag om att reparera saker – på det där sättet, när det nästan kan råka bli en ny sak medan man lagar den gamla. Möbler, leksaker, skrotliknande grejor som gamla väckarklockor. Under barnens småbarnsår har en och annan sak gått sönder, och många av dem har jag sparat i ett par plastpåsar i källaren. Ibland när frågan ”Vad ska vi göööra?” dyker upp så tar vi fram något ur påsen och säger ”Jaa, vi lagar gamla grejor.” Och så vips har vi fått en ny olekt leksak.
Fast nu är det så sällan jag har tålamod. Vi har konstaterat att farmor är bäst på att limma. Hon fixar upp gamla möbler och pysslar som attan. För mig har det varit mycket skrivbordsarbete, mindre konkret hej-och-hå-ta-i. Får mer lust att göra saker på riktigt när solen skiner och våren närmar sig. Kanske blir det mer nu framöver.
Vad sägs om det här sättet att reparera?
Eller så här …
Dispatchwork av Lego, skapade av Jan Vormann. När jag frågade om jag fick publicera bilden bjöds jag dessutom glatt in för att hälsa på i deras konstprojektkollektiv. Det ser hur roligt ut som helst.
Just nu slår de ett slag för miljö och kreativitet genom att jobba utifrån The Repair Manifesto. Vi är nog många som kan behöva lite mer av det i våra liv. Läs och le.
Det finns mycket att säga om produktivitet och inspiration. Ibland är det viktigaste av allt att inte säga så mycket alls – utan helt enkelt att göra. Jag behöver ha högt tempo just nu (är lite trött och behöver sova), så för att speeda upp mig själv (och kanske dig som läsare, om du finns), så lägger jag ut en länk till en sida jag sparade under fliken ”Inspiration” för ett tag sedan: The Cult of Done Manifesto.
Här nedan är alla råden samlade i form av en poster. Skulle vilja göra en liknande, själv, någon gång. Med mina egna tänkespråk och käpphästar. Kanske blir det ett Trotsig Manifesto, så småningom. Har faktiskt redan börjat skriva på ett – men nu ska jag skriva på andra saker.
Poster, CC-licensierad, skapad av Joshua Roth Haas.
Förresten, om du någonsin skulle undra … Klicka på rubriken ”Senast sparad inspiration” ovanför länkarna till vänster och du kommer till mitt Delicious-bibliotek; alla länkar jag har kategoriserat under ”gillar” eller ”inspiration”. Ifall du skulle vilja strosa runt och fördriva lite tid … Tipsa gärna tillbaka – jag gillar tips. Eller så sticker du ut och gör något på riktigt i stället. Det gillar jag också. Det är bara att göra.
