Manifest för appar för barn

Jag gillar min iPad. Gillar också bloggen Pappas Appar som tipsar om bra applikationsprogram för barn, och ibland ger bort testkoder för den som vill prova på.

Idag har Pappas Appar länkat till en sida där några holländska utvecklare och föräldrar tagit fram en lista med viktigt-att-tänka-på-regler för den som gör appar för barn. Bra, tycker jag! Ett riktigt manifest. Vill dela vidare.

Bra manifest! Det här vill jag förstås också följa, ifall jag någonsin skulle skapa en app. De riktlinjer jag gillar bäst är de här fyra:

Don’t be ugly:
Use authentic artwork. Please don’t use computer generated images by default. Add beauty, heart and soul to the world of kids.

Make sense:
Enable intuitive play. A kids app should also be ‘readable’ by those that can’t read yet.

Don’t be boring:
Build an app that’s interesting on more than one level. Spark your imagination – and theirs.

Speak their language:
Only a small percentage of the kids in the world understand English. Be as multilingual as you possibly can.”

Annonserings- och länkfrågan

”Don’t be sneaky” och ”Don’t be a tattletale” står också med bland riktlinjerna. Jag håller med – barn ska inte behöva kämpa för att se skillnaden mellan annonsering och underhållning, för den skillnaden är inte lätt att förstå. Smyg inte in reklambudskap – gör appar som står för vad de är. Samla heller inte information om barnet i smyg, och tvinga inte barnet att dela information via sociala nätverk för att kunna genomföra spelet/leken/läsandet.

Bättre då att möjliggöra e-post eller eget sparande av bilder eller saker man kan skapa i appen, precis på samma sätt som man kan spara en teckning, det är något som har använts flitigt i alla fall av mitt yngsta barn, fröken E, som älskar att skicka sina senaste alster som e-post till utvalda vänner och släktingar. Men då är allt på hennes villkor. Gillar det!

”We believe apps are an amazing new medium. A new medium that will not replace books, nor television, nor the internet.”

Citat: Kind Kids App Rules.

Så tror jag med. Återkommer inom kort med ett blogginlägg som listar barnens och mina aktuella appfavoriter. Hej så länge!

 

Fråga inte

I don’t remember where I found this, or who said it, but it’s true.

Bra manifest, hittat via Tumblr

Good advice.

The act of making things

If I waited to know “who I was” or “what I was about” before I started “being creative”, well, I’d still be sitting around trying to figure myself out instead of making things. In my experience, it’s in the act of making things that we figure out who we are.

Quoted from http://www.austinkleon.com/2011/03/30/how-to-steal-like-an-artist-and-9-other-things-nobody-told-me/

To live a creative life

Hittad via Tumblr, källa borttappad.

Hjärtat och att följa drömmar

Jag bara slog upp en sida på random. Fick ett citat, som kunde vara ett manifest:

”Varför uppmanar inte hjärtat människan att alltid följa drömmarna?” frågade pojken.

”Därför att det är hjärtat som brukar plågas mest. Och det tycker inte om att plågas.”

/…/

Därför talar hjärtat lägre och lägre allteftersom åren går. Det tystnar aldrig helt, men det hoppas så småningom att dess ord inte ska höras. Inget hjärta vill att en människa ska lida för att hon inte har följt rösten i sitt inre.  /…/

Från den stunden förstod pojken sitt hjärta. Han bad att det aldrig mer skulle svika honom.

Tänkvärt. Ur Alkemisten, Paulo Coelho, i nyutgåva för bokrea 2011, sid 177.

Real artists ship

”Real artists ship” är ett Steve Jobs-citat, enligt Seth Godin i boken Linchpin.

Det ligger en viktig poäng i det, om det ska bli konst, så måste det någon gång bli färdigt, någon gång nå ut till någon. Det jag gör får gärna bli konst, det känner jag. Jag vill bli färdig med saker. Här är ett eget write-and-ship-manifest, ur min art journal, för att hålla mig i gång i skrivandet.

Will I ever?

En citerad nyårshälsning

Vill också citera och länka till en helskön nyårsuppmaning som en av mina favoritförfattare Neil Gaiman skriver. För att inte störa upphovsrätten citerar jag inte hela, även om den är kort, så gå dit och läs resten.

May your coming year be filled with magic and dreams and good madness. I hope you …

… ja, läs resten själv om vad du ska göra och vem du ska kyssa etc etc direkt i inlägget, och så kommer avslutningen, som jag tycker är den allra, allra bästa uppmaningen och ett utmärkt manifest för varje nytt och kommande år:

And I hope, somewhere in the next year, you surprise yourself.

Jag hittade tipset om citatet i kommentarsfältet till Jennys blogg, och även Jenny skriver klokt om att lägga in schemalagd tid, bland annat för att ströva – det vill jag också göra. Tid jag strävar med att nå mina skrivande mål är visserligen ett slags egentid, men det är egen arbetstid. Vid sidan av strävande ska jag söka strövande.

… i min tanke om strävsamhet ingår att ge mig själv små scheman med vanor och lockande rutiner – och varje gång jag bryter dem (för det vet jag ju att jag kommer att göra), strävsamt lägga in några nya, så att jag kommer ihåg att prioritera mig själv. Det är på det sättet jag ska förvåna mig … eller kanske på något annat, vi får se!

Skräplitteratursmanifest

Läser i boken Fantasy av John-Henri Holmberg om Edgar Rice Burroughs, som var en oerhört produktiv författare. Han var mannen bakom Tarzan, som enligt Holmberg (1995) är en av världens fyra mest kända uppdiktade personligheter (de lär ska vara Sherlock Holmes, Dracula, Kalle Anka och Tarzan – undrar om Harry Potter skulle platsa på den listan idag?).

Foton: Bokomslag  fotograferade av cdrummbks, CC-licens på Flickr.

Burroughs skrev sin debutroman, Dejah Toris, Princess of Mars, vid 35 års ålder (år 1910) och fick omedelbara framgångar med sina följetonger. Han publicerade över 70 böcker inom olika äventyrsgenrer, som blev till novelltidskrifter, sedan inbundna böcker, pcoketutgåvor, tecknade serier, radioföljetonger och filmer. Enligt Holmberg sörjde Burroughs över att han inte någonsin lyckades som seriös författare. De mer seriöst inriktade romaner han skrev hade dålig försäljning och fick negativ kritik, om de ens gavs ut; de refuserades från förlag när han sände in dem under pseudonym.

Seriös litteratur?

Idag undrar jag lite över uppdelningen mellan seriös litteratur och äventyrsromaner, men jag har inte läst tillräckligt mycket av Burroughs att kunna döma (tror att jag har läst en bok ur Tarzanserien som liten). Om jag nu ens skulle kunna döma ändå. Blir lite nyfiken, förstås. Det kan naturligtvis vara dåtidens anda – att böcker om äventyr, science fiction och fantasy per definition inte uppfattades som  seriösa. Men jag tror själv att det har något med omsorgen om historien att göra – att det kan bli seriös litteratur om författaren lägger ner sin själ, sin vilja i texten just då, med en önskan om att göra något särskilt, något eget, något som hon/han vill stå för – och oseriöst om hon/han skriver bara för utgivning, för att producera ännu ett nummer, sälja ännu en bok.

Hur som helst, Burroughs lade i en av Tarzanutgåvorna in ett cyniskt recept på bestsellerskrivande, som jag vill spara med rubriken Skräplitteratursmanifest. Som jag förstår det ansåg han att det stämde in på honom själv. Intressant, och lite sorgligt, om än tänkvärt. Är det så här, månntro?

… vad jag tolkar in att det handlar om är att inte tappa självförtroendet …

1. Var besviken på livet.
2. Misslyckas med allt du försöker dig på.
3. Lev ett outhärdligt trist och ointressant liv.
4. Hata civilisationen.
5. Lär dig ingen grammatik.
6. Läs så lite som möjligt.
7. Skriv ingenting alls.
8. Var försedd med genomsnittlig intelligens och ordinära värderingar som liknar den stora läsande allmänhetens.
9. Undvik alla ämnen du har någon kunskap om.

Publicerat i pocketupplagan av novellsamlingen Tarzan the Untamed av Edgar Rice Burroughs, New York: Ballantine 1963, återpublicerat av John-Henri Holmberg, boken Fantasy, fantasylitteraturens historia, motiv och författare, Lund: Replik 1995.

The Swedish way

Jag som älskar manifest snubblade nyss över en lista med tips för kreativa högpresterande miljöer som låter mycket likt ett manifest. Listan var refererad på eminenta bloggen Please Copy Me och originalet finns i nya boken Digital Advertising, i en text skriven av Patrick Gardner, vd för byrån Perfect Fools.

Varför högpresterar svenska kreativa byråer, om man jämför deras prestationer på internationell nivå, i förhållande till landets folkmängd? Jag tror att hyfsade språkkunskaper, resbenägenhet och lyhördhet är en del av förklaringen, men en del kan förstås också vara företagskultur.

Jag kan hålla med om att punkterna nedan skapar ett gott kreativt klimat – i alla fall gillar jag när klimatet är så här. Gillar det så mycket att jag vill att det ska vara ett kreativitetsmanifest! (Förutom att jag möjligen kan ha lite svårt för punkt nummer 9 ibland. .

Ten Tips to Make Your World a Little More Swedish
1. Work hard every day that you work and be modest.
2. Prioritize your private life and refuse to compromise it away for work.
3. Tell uncomfortable truths and skip the jargon.
4. Always innovate. If it has been done before do it differently or don’t do it at all.
5. Collaborate and give credit where credit is due.
6. If you’ve got that sweet corner office turn it into your team’s project room and move your desk back out onto the floor.
7. Keep structures and titles as flat as possible. You may need your title on occasion but don’t take it too seriously or use it as a wall.
8. Promote the doctrine that everyone contributes ideas.
9. Kill your darlings for the good of the project.
10. Cultivate a culture of responsibility with freedom and let people know they’re allowed to fail.

Källa: Creativity Online: When Sweden Rules the World

Foto: bild från The Swedish Pavilion at Shanghai Expo, där vi ser innovationsprofessor Kaj Mickos, en inspirerande person som jag träffat genom ALMI Sörmland, licensierad cc på Flickr. Tycker att den passar till texten.