Marjane Satrapi är bra på brutal verklighetsbeskrivning på det där sättet så att man ler. Tillsammans med låten Eye of the Tiger kan det bara bli så rätt. Ur filmen Persepolis.

Alltså: för alla som har påbörjat ett projekt, tappat orken en aning, och vet att det är dags att axla arbetet igen … Ta fram beslutsamheten i dina tigerögon.

I do this for NaNoWriMo.

”Ge dig själv en deadline” är ett av de bästa skrivråd jag har fått, och det kommer från Chris Baty, som startade NaNoWriMo, National Novel Writing Month, i USA någon gång under tidigt 2000-tal.

November är en bra månad att skriva. Om en bok ska bli skriven är det bra att ge sig en hel månad att göra det. Sätta en deadline. Därför är jag med, och i år fördelar jag de 50 000 orden mellan att skriva till valda delar i en barn- och ungdomsroman för att bli färdig med andra utkastet av den samt att skriva en (kortare, ny) barnbok utifrån en helt annan idé. Vid sidan av ordinarie arbete, förstås. Det är därför det är en utmaning. Men utan en deadline händer ingenting.

Regeln är: skriv 50 000 ord, inklusive en början och ett slut, under en månad.
Så här långt har jag kommit hittills, på min väg mot 50 000 ord:

Var med du också, det är kul! Eller som Chris Baty säger:
”The world needs your new novel, author. It’s time to go get it written.”

Okej, alla har kanske sett filmerna vid det här laget? Någon har kanske till och med sett när det här har gjorts på plats i Stockholm? Jag tycker i alla fall att det är så bra att det är värt att sätta in på bloggen här, det inspirerar mig.

Den underliggande frågan som ställs är om glädje kan ändra ett beteende. Blir vi bättre på att göra saker miljövänligare, till exempel att ta trapporna, kasta sopor i papperskorgen eller återvinna, om det samtidigt är roligt? Filmerna svarar: ja.

Blir det roligare om vi bygger om trappan till ett riktigt piano?

Hur reagerar människor på världens djupaste soptunna?

Och så idag, alldeles nyss släpptes filmen om tomglasspelet (320 visningar när jag kollar).

”Ingen slår vårt highscore”. Tänker lite på Greenbeagles miljöspel från 24 hour Sörmland. =)

Den ena vill ha höst och vackra löv och vinter, den andre vägrar. Det är därför vädret svänger så. Visste du det? Här är bildbevis på hur det kommer sig att det ser ut som det gör, omkring oss, i tidiga oktober.

Så nu vet du vilka krafter som ligger bakom.

Kan meddela att  barnen hade roligt. Och jag med. Och att vattenfärgerna i alla fall enligt förpackningen var giftfria.

Bildserien inspirerad av den här bilden, som jag såg förra hösten på Flickr.

Det var superkul att rapportera direkt från eventet 24 hour Sörmland - det visade sig att vi blev ett litet kompakt infoteam samt ett gäng elever från John Bauergymnasiets entreprenörskapslinje, och vi pratade ihop oss snabbt. Mest info hittar du via bloggen www.24hoursormland.se och via twitterströmmen #24hoursormland.

Eftersom vi jobbade för att vara öppna och dela eventet med andra livesände vi så mycket vi kunde via mobil och Bambuser. Filmerna blev väl av varierande kvalitet – det är känslan som räknas, öppenheten och möjligheten att vara med live om man vill. Att se hur det var. Att minnas, för dem som var med. Att vi kunde och fick dela med oss. Jag tror i alla fall att man kan ana en del av känslan, när man ser dem.

Här är en film som jag tog med min digitalkamera, precis när vi skulle räkna ner inför avslut. Alla webbidéer skulle alltså vara färdiga och uppladdade minst på internwebben senast kl 15, och vi hade trappat upp infoberedskapen för att rapportera från slutet i realtid. DÅ tappar vi all trådlös täckning. Typiskt.

De som satt med fasta linor twittrade vidare, Bambuser funkade (men hackar lite), och jag filmade digitalt samtidigt som vi letade efter en klocka. Exakt hur det är känner man när Stina ropar ”Men helvete, hörni, nu är det 40 sekunder kvar …”. Vi räknar ner och kör fanfarer. Här är i alla fall filmen.

Jag vill göra lite egna reflektioner efter det här eventet – om dagens önskan att dela med sig av så mycket information som möjligt direkt, jämfört med önskan om att skapa rapportering av hög kvalitet (så väl innehållsmässig som teknisk). Hur lång tid får det ta? Det här är grymt intressant. Hur vill du ha rapportering från ett event kopplat till webbtjänster? Kring ett annat event?

Fler inlägg lär följa i ämnet, utifrån ett kommunikations- och marknadsföringsperspektiv, men det blir på www.trotsig.se, när jag har hunnit lansera min nya sajt. Det dröjer minst tre veckor. (Hm, igen … hur lång tid får det ta att publicera något genomtänkt?).

En av mina favoritbilder från i somras. Dottern säger Aaaargh, ombord på Kneippbyns sjörövarskepp. Några bilder till kommer därefter, det kändes liksom att de hörde ihop i samma serie.

Orädd, trotsig, nyfiken, ganska lugn och lycklig. Bestämd när hon vill. Foto: Linda Åslund, sommar 2009, CC attribution license.

Det här är krig. Det här är skickligt dramaturgiskt tänk och genomförande. Det här är storytelling.

Hittad tack vare @jklang och @devilkitten via Twitter.

Just nu hjälper jag till med infotjänster för 24 hour Sörmland, ett event där alla som deltar i lag går från webbidé till färdig webbtjänst på 24 timmar.

Jag ser projektet som ett roligt och viktigt sätt att skapa starkare kontakter mellan webb-, kommunikations- och entreprenörsmänniskor i Sörmland, allt i god sociala-medier-anda. Ett litet mini #sswc, kanske … Fast helt inriktat på idérealisering, och i betydligt mindre skala. Det ska bli mycket roligt att se vad det blir.

Jag inser att jag inte hinner blogga så mycket om andra projekt här på bloggen den närmaste månaden, och lägger därför största fokus på att blogga kring vad som händer i projektet 24 hour Sörmland just nu – läs alltså gärna vidare på www.24hoursormland.se.

Och tipsa gärna vidare, anmäl dig, kom på inspirationsmötet etc … Det är ju kul och viktigt att hinna träffas fysiskt också!

Ja, just du. Du är inbjuden.

I övermorgon fyller hon fyra år. Jag fann en fil på min dator där jag sparat småbarnskommentarer och citat, och det här är en typisk Elisehistoria. Hon ser äventyret i allt.

Elise två och ett halvt år (februari 2008):

Vi åker tåg hem från mormor och morfar. Byte i Karlstad, kommer av på perrongen och ser allt stort, nytt och spännande. Bredvid står ett långt, långt tåg, och ur högtalarna kommer en röst.
”Tåget till Göteborg avgår strax, var god kliv på …”

Elise tittar storögt på mig.
- Går det tåget till Göteborg?
- Jaa, säger jag, och undrar lite över vad hon känner till om Göteborg.
- Går det till … Göteborg?? Säger Elise igen, med stora ögon och vördnad i rösten.
Jag bekräftar att det är så.
Vi går vidare till vårt tåg.

En vecka senare är det Melodifestivalens delfinal från Göteborg på tv, och Elise hör återigen om denna magiska plats.
- Pappa, pappa, det är Jätte-jätteborg! Tåget gick till Jätteborg!!
Hon berättar historien om och om igen …

Såg denna utmaning hos Jenny, som visar mig detta fantastiska initiativ av Tomas Seo, väl värt att kolla på.

Han ger en inblick i sin designprocess genom att be den som vill ha en logotype utformad skicka en kort uppdragsbrief till honom via Twitter. Bara utmaningen i sig är bra – hur formulerar jag mitt företag, och för den delen också den här bloggen, på 140 tecken? I briefen ska också en referens till en bok- eller filmperson finnas med.

Texten #logotypse, som är ett namn på projektet, ska också finnas med, för då blir denna tweet enkelt sökbar (systemet att märka upp valda ord med #-tecken kallas hashtags). Det blir alltså ganska kort med utrymme för att uttrycka vad man är och står för.

Här nedan är mina sammanfattningar. Jag tänker skicka in dem snart. Jag har följt Tomas Seos Twittertankar sedan något halvår tillbaka och uppskattar klokskap och länkar som han bidrar med, där jag för det mesta varit passiv lyssnare. Jag gillar modiga marknadsföringsprojekt. Jag vill också notera att han, liksom jag och de flesta formgivare jag jobbar med egentligen vill och behöver ha mer tid att fördjupa sig i en identitetsprocess för att göra ett riktigt rättvisande jobb för ett företag, vilket jag tycker är viktigt – kunderna förtjänar det. Men det är ett spännande test. En snabb tillverkningsprocess, ett experiment som vi får följa, och som kan utveckla vårt tänkande. Stort tack till Tomas för att han vågar och orkar ge detta erbjudande, vare sig något av mina identitetsprojekt blir valda eller inte!

Det här är 140-teckensbriefen för min blogg (den här alltså), www.trotsigfrizon.wordpress.com:

Logo Trotsigfrizon: A playful life full of projects, books, design and thoughts that make me happy.
Insp: Kind as Prince Mysjkin #logotypse

Och det här är 140-teckensbriefen för mitt företag, Trotsig, på www.trotsig.se, där jag jobbar som attan med nya sajtens texter och egentligen har en annan logo än den som ligger ute – slarvigt, jag vet, men jag hittar inte mina originalfiler så att jag kan fixa det.

Logo Trotsig: One woman copywriting, educating, writing and storytelling bureau, loves people, ideas and strategy.
Insp: Sun Tzu. #logotypse

Detta inlägg kategoriseras som manifest, eftersom det handlar om vad jag står för …