”Klara-av-allt-prinsessor”

Jag inspireras av glädjen och enkelheten i barnböcker. Dottern inspireras rent fysiskt, av bilderna. Hon har älskat att göra den ”coola blinkningen” ända sedan första gången hon läste Så gör prinsessor av Per Gustavsson. Jag har med de här två bilderna i bloggen av två anledningar.

Den första anledningen är att vi inte kunde låta bli att köpa den tredje boken om prinsessorna, När prinsessor fyller år, när vi såg att den hade kommit ut i en butik idag. Även den boken hade de där sköna ordvändningarna som man blir glad av – det där sättet att skriva som får det att låta som en självklarhet att unga tjejer ser till att rätt saker blir rätt utförda, i stället för att passivt sitta och vänta. Det passar så bra in på vår dotter. Alla barn behöver både få vara och få göra.

Den andra anledningen är att jag just har läst två tyngre böcker och behöver det här som motvikt. Först De välvilliga, av Jonathan Littell. Boken var fantastiskt grymt välskriven och kändes viktig, men gjorde mig grå och illamående. Jag läste ett par hundratal sidor i början och tvingade mig själv sedan att göra ett hopp i handlingen för att få avsluta den – det är sällan jag behandlar böcker så. Jag mådde verkligen dåligt av den, men var tvungen att läsa slutet för att kunna lägga den ifrån mig. Det är svårt att avsluta känslor av skuld och död. Tänkte att jag skulle närma mig andra världskriget på ett annat sätt i stället, så jag tog upp Mobergs Rid i natt (den sägs vara en allegori över andra världskriget trots att den utspelar sig i svenskt 1600-tal). Jag tänkte mig en mustig roman från de småländska skogarna med fart, människor med egen vilja och en positiv anda, som den jag upplevde i Utvandrarna (för det mesta, trots allt elände). Snart fylldes även den boken av galgekar, människor som ska straffas och bönder som yrar om avhuggna huvuden på pålar. Allt blev väl heller inte bättre av att vi såg M Night Shyamalans The Happening i går kväll. Nu menar jag inte att den hade med andra världskriget att göra, däremot innehöll även denna film ett  stort mått av våldsamma dödsfall. Nej, vi människor behöver fler ”klara-av-allt-prinsessor” för att härda ut och vara glada. I alla fall jag. I alla fall just nu.

eliseblink1

Och så gör Elise.

prinsessablink

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s