Ett steg vidare

Igår var det avslutning på VK, en klass där jag föreläst mycket i ämnet marknadskommunikation och en del i ämnet personlig utveckling/personligt entreprenörskap. Nu, när jag har precis så mycket lärarskap att jag kan ha fokus på en klass i taget, är det otroligt givande. De är ute nu, klara. Eller, blir man någonsin klar … Hoppas inte, inte jag heller. Men de har i alla fall tagit ett tydligt kliv framåt, redo för ännu flera steg.

bild-045b1
Det här är jag, som jag ser ut på diplomet jag fick från studenterna. Roligt, och jag känner själv igen mig. Äntligen har jag fått en tecknad personlig avatar – jippie! (Har önskat mig det ett tag, tänkte att det vore roligt att ha.) Jag fick utmärkelsen ”Bästa inspirerande drivkraften”, och bär den förstås med stolthet. Lite sorgsen ser jag ut på bilden – över att lämna hela klassen, kanske – för det är jag, samtidigt som jag är glad. Tack till alla för den här tiden.

Jag tror att det är viktigt och nyttigt att göra avslut: att ta ett steg, göra klart, och sedan se att man är färdig. Det är också en fantastisk känsla att vara med, ibland som ledande i förgrunden och ibland i bakgrunden, när andra ska ta de där stegen. För många, många år sedan, när jag höll på med studentspäx, minns jag att de dåvarande regissörerna höll ett känslogripande tal. Inför genrepet hade vi alla jobbat som djur; skådespelarna, vi i dekoren och rekvisitagruppen, sygänget, musikerna, alla – inte minst regissörerna själva. (Min nuvarande sambo, som var den ene av regissörerna, var bland annat så trött den kvällen att han hällde mineralvatten på sin tallrik med kall grillad kyckling, i stället för att hälla det i glaset). Det här var vid sista genomgången, efter att sista genrepet hade dragits igenom, då de allra, allra sista förmaningarna kunde ges.

”I morgon kväll …”, sa Helena (som var den andra regissören), ”… kommer ni att köra hela det här späxet på scenen, och det finns inget jag kan göra. Det finns ingen annan som kan rädda er än ni själva. Ni har alla övningar tillgodo, ni har alla våra kommentarer, ni har vår kunskap om hur bra ni är – och hur bra ni kan bli. Men vi kan inget mera göra, resten är upp till er. För oss känns det ungefär som att vara föräldrar; vi har gjort vårt bästa för att uppfostra, och nu står ni på egna ben. Vi kan inte blanda oss i, längre. Vi kan bara sitta här och fortfarande älska er, vad ni än gör.”

Och andra regissören lägger till ungefär: ”Och ibland skämmas lite. Och ibland skratta, både lite och mycket. Och väldigt ofta vara förbaskat stolta.” Som föräldrar ungefär.

Så här känns det – fast man inte följer sina studenter lika tydligt som en regissör följer de första föreställningarna på teatern. Och det är lite synd. Jag skulle väldigt gärna sätta mig på första parkett nu, och bara kolla. Fast det är klart – jag har ju också så väldigt mycket roligt för mig, att det inte gör något. Jag ser er nog, tids nog. Och visst, vi håller kontakten, det är till och med flera trådar som finns kvar i form av samarbeten och möjliga samarbeten. Nu är vi ju kollegor i stället. Nätverk, utbyten, vinn-vinn. =)

Här är också ett par bilder från skolan. Jag tog en del bilder från utställningen också, men jag vill inte lägga ut dem, av hänsyn till formgivarnas egen upphovsrätt. De får själva välja hur och var de vill publicera bilder av sina verk.

bild-028

 bild-025 

Den här väggmålningen, med tavla av Skriet på, är gjord av någon av Visuell kommunikations tidigare studenter. Jag undrar av vem. Har alltid tyckt att den är bra. Skulle vilja ge den rubriken ”upp till kamp mot skaparångest” eller något … Om någon vet vem som har gjort den, berätta gärna (och då menar jag inte Munck). Den inspirerar mig.

Advertisements

9 responses to “Ett steg vidare

  1. Hej Linda! Vad roligt att du gillade diplomet! =) Tack för rosen och den fina hälsningen. Min nya mail är jenny@yksik.com, lämnar även adressen till min blogg. Jag ska hålla utkik efter din nya hemsida. Ha det så bra! Kram Jenny Ü.

  2. Hej Jenny! Kul att höra av dig! Glad att se att du lämnar lite spår på webben – och vilken fantastisk bild på din blogg från när du hittade ett A i O’boyen … Det är sådant där som skulle få mig att tro att jag kollat för mycket på datorn, när det börjar ligga bokstäver i frukosten. Haha, underbart … Ha det bäst!/L

  3. Pingback: Skaparminnen « Tankar, svammel och kreativa utbrott

  4. haha, vad roligt att du gillade mina bilder, självklart får du lägga upp dem på din sida! Illustrationen var också helt ok att du publicerade, d blev ju riktigt söta. Jag ska lägga upp dem på min hemsida också, vet inte om du har sett den, det ligger inte så mycket där ännu men adressen är i alla fall http://www.yksik.com om du nång gång vill gå in och kika där också! Ha det så bra. /Jenny

  5. Ah, kul att få se dem allihop i efterhand. Lillemor och Carina är ju så lika sig, de är helsköna! Återkommer med en fråga via e-post./L

  6. Hej Linda! Vad roligt att du fortsätter kika in. Och nu när du har en mer riktig blogg ska jag följa den här. Ska bli kul 🙂 Brukar tänka på dig och undra vad du har för dig. Hoppas allt går bra för dig 🙂

    Tyvärr vet jag inget om bilden men jag vet så mycket att den inte fanns när vi gick. Vart är den?

    Kram Jenny

  7. Jaså, gjorde den inte? Då har vi i alla fall ringat in vilken klass som gjorde den. Den är på väggen i korridoren rakt fram om man är på väg till stora klassrummet och datasalen. Mycket är förändrat och ändras hela tiden i lokalerna. Som vanligt. (visst var det medan ni gick där som köket flyttades två gånger på en månad?)

    Förresten måste jag säga att det är kul att se att jag har lyckats få tre Jenny att kommentera. Tack till er. =)

  8. Hmm, nej, jag gick innan dess. Vi gjorde Manhattan på datasalsväggen och en grön vägg med serie i det klassrum som var stort för oss 😉 Vi hade kaffetema i köket. Vilka minnen 🙂

  9. Ah, Manhattan på datasalsväggen, det var länge sedan. Har inte varit i de lokalerna, vet inte om någon annan hyr dem, undrar om de är kvar. Serie- och tidningsklippen på toaväggen var ju också en klassiker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s