Apples och min utveckling

När jag startade mitt första företag var jag gymnasieelev och tonåring. Jag ville ha en möjlighet att få en extrainkomst genom något jag kunde, och det var att skriva ner texter på dator. Men framför allt ville jag ha en egen dator, och jag gick ekonomisk linje, så jag visste att om man var egenföretagare fick man dra av momsen och räkna inköpet som en kostnad vilket minskade vinst och därmed skatt på de pengar man drog in.

Jag gillade även form – hade extrajobbat något år på bygdens ledande annonsblad. Där hade jag fått följa teknikutvecklingen från laserutskrift och klistermontering av papperskopior (jag var inte med på blytypernas tid) till vad som kallades Desktop Publishing med stora D, T och P. På den lilla tidningen hade vi Mac, närmare bestämt tre stora arbetsstationer och en server. Jag lärde mig programmet som vi kallade ”Kvarken” genom trial och error. Kollade på de medarbetare som behärskade dator och jobbade in snabbkommandon för att kunna skriva och sätta annonstexter där allt skulle vara så stort som möjligt. Jag var med och digitaliserade logotyparkivet. Scanning, sedan intensitet/kontrast i Photoshop, tills vi lärde oss eps och banor i Illustrator. Jag älskade den lilla fyrkantiga, glada streckdatorn med glatt ansikte, som dök upp varje gång datorn hade låst sig och man måste starta om den, för det betydde att de här dyra grejorna fortfarande var hela nog att fungera som arbetsredskap.

När det var dags att flytta för att börja plugga hade jag sparat ihop till den. Min första dator. Eller, hade nog inte sparat ihop tillräckligt, mamma var nog med och finansierade … Minns hur vi tittade i färgglada små kataloger från olika datortillverkare, läste om processorer och vikter och hur mycket de klarade stötar, för vi tänkte bärbart från början. Det hade kommit en NY produkt från Mac. Jag köpte en MacIntosh Powerbook 100 och fick en t-shirt på köpet. Den kostade närmare 20 000 kronor inklusive program och vägde ungefär 2,5 kilo.

Jag cyklade med den i datorväskan varje dag till högskolan och den servade mig bra, i tre års tid, innan den brakade ihop efter trogen tjänst.

Jag hann med en begagnad LC II Performa, innan jag fick anställningar där jobbdatorn var en PC och jag blev tvåspråkig. Performan hade färgeffekter på skärmen och jag skrattade åt det – vem vill ha färg på datorn, när utskrifterna bara går att göra i svartvitt? Okej, jag var 21 år och från glesbygd, jag hade inte sett så mycket av möjlig utveckling. Men jag hängde väl med på det som sattes framför min näsa och använde det jag tyckte att jag hade användning av. Så småningom följer användarna efter, när teknikutvecklingen har gett nya möjligheter.

Jobbade på dagstidning där säljarna hade pc och grafikerna Mac, sedan på byrå där vi alla hade Mac utom webbdesignern, som kom dragande med en pc-burk av stationär modell, som han dessutom tog hem om kvällarna (Jo, det tål att skrattas åt, särskilt eftersom han ståtar med både iPhone och slimmad MacBook, som föreläsare, idag). Byrån skaffade nya, moderna tjock-iMacar till oss alla, minns jag, innan tiden gick vidare till platta skärmar.

Jag har varit egenföretagare i snart nio år, med både fetskärmar och plattskärmar, stationära och bärbara datorer, de flesta pc. Alla mina datorer har varit arbetsredskap, slitvargar, vänner, men ingen av dem har jag känt en sådan kärlek till, som till min första Mac Powerbook.

Nu ser jag den här bildserien (spoof, men ändå) och ler.

Jag skulle gärna ange upphovsman och källa, om jag visste vem det var, hittade bilden här, som vanligt tipsad via Twitter.

Vad jag ville säga med det här inlägget egentligen, är att jag vill ha en iPad. Eller flera. Jag vill ha ett gäng anställda som kan kolla grejor smidigt via sina iPads, koppla till tangentbord (och mus om de vill), och göra jobbuppdrag med smidiga textuppdateringar, var de än befinner sig. Det är så enkelt nu, både att producera och att ta till sig information.

Även om en touch-screen slits hårt, så är det ett smidigt sätt att bläddra mellan innehåll och det gör datorn ett steg mer personlig. Därför tror jag på iPad som viktigt steg i utvecklingen. Den bärbara informationen har kommit ett steg närmare, när man kan röra vid den. Jag vill göra texter som läsaren vill röra vid.

Egentligen vill jag ha kunskaper i html5 också, men det får jag väl hitta folk att samarbeta med som har.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s