Sommarfynd 1

Gjorde sommarfynd i ett bokstånd på Burgsviks marknad i somras – jag måste bara få visa upp det. Räkna bilder och textutdrag i detta inlägg som citat ur ett verk, fotona är mina, men bilder och texter tillhör upphovsmännen.

En av böckerna jag hittade var Bo Setterlinds barnbok Den skalliga skalbaggen, med illustrationer av Hans Arnold, tryckt 1970. Tog några bilder av den, på vårt sommarutebord.

Jag vet inte om jag gillar den för att jag har stor respekt för Bo Setterlinds poetiska ord och läser in mer i texterna än vad som står, eller för att bilderna är så härligt drömska. Kanske både och.

När jag var liten var jag både rädd för, och fascinerad av, Hans Arnolds bilder. Jag minns dem från Tomtar och Troll och från deckarnoveller i gamla veckotidningar. Jag minns hur jag ibland ville bläddra bort dem, men återkom, för att bilderna innehöll detaljer eller något att fundera över. Såg nyss att flera av Hans Arnolds illustrationer finns i ett bildgalleri på hans sida. (Och jag bara älskar att hans försäljningssida heter Monstershopen.) [UPPDATERING: Ser att nämnda galleri och shop inte finns kvar att hitta på den plats jag länkade till, efter Hans Arnolds bortgång i oktober 2010.  Länken är nu omdirigerad till hans webbplats med ett foto.]

Men den här boken skulle jag inte ha varit rädd för när jag var liten.

Kanske hade jag tyckt att den var tråkig, obegriplig? Men det kunde också lika väl ha varit så att jag hade läst den om och om igen.

”Vi kan också bli skalliga. Men vingar får vi aldrig.” Visst finns det något vackert i skalbaggar. Visst finns det slott inuti rosor, som på bilden … Det är ju något man har sett, men aldrig har tänkt på, förrän man ser det så här. Lägger också märke till att skalbaggen ser ung ut på bilden här, men gammal på någon bild längre in i boken. Det är så enkelt, men känns ändå som så många dimensioner.

Ett annat uppslag jag gillar är det om barnet och månen – där är det mest texterna jag gillar. Doppa fingrarna i ”ljusgrädden”? Björkarnas flätor? Psykedeliskt, javisst, men också naturskildring och en bra bild av en vuxens sätt att se barnets fantasi. Arnold har tolkat det genom att låta barnet peta i ljusgrädde inuti vårt blå jordklot, där månen syns som ett kastrullock ovanför.

”Jag tycker om dig, därför att du är barn.” Skön och självklar mening.

Mitt favorituppslag vill jag också visa, det är den korta dikten om barnälgen.

Och på en annan sida sitter den skalliga skalbaggen hos igelkotten.

Hur som helst – ett fynd för fem kronor (den var lite trasig i pärmen) gav mig många bilder och tankar. Och lilla E, som nu är fem år, sitter då och då och funderar över en blå humla i en blå blomma och tänker på månen. På något sätt verkar det här vara poesi som slår an något hos ett barn. När det kommer till böcker, så är hon ett läsa-om-och-om-igen-barn, och det läsesättet tar fram det bästa ur ramsor, sångtexter och/eller korta dikter.

Och varje sida är ett oerhört vackert färgtryck som skulle kunna ramas in och pryda en barnkammarvägg med ära, om boken skulle ramla sönder. Undrar vad den här boken är värd, egentligen?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s