Beskrivande höstkänslor

En hyllning till november

Du har träd som står upp mot dimmig himmel; nakna, spretiga och riktigt knotigt svarta – det gillar jag dig för. Doften av jord, när löven inte prasslar längre – den gillar jag dig för.

Den råa kalla fukten som biter i näsan om morgnarna, den brukar jag nästan alltid förbanna. Jag sveper täckjackan hårdare om kroppen och mina händer blir nariga, för att jag alltid tror att jag kan gå utan vantar; för så många minusgrader är det ändå inte.

Men, november, du påminner mig om att jag har hud, också på insidan av näsan och på utsidan av mina händer. Hud som svider, hud som känner, sprickor som kanske bränner. Du får mig att ta hand om mina småsår och skavanker. Får mig att förstå att det är stort att vara liten och oförtrutet strävande, i alla dagar, alla väder.

Du ger mig möjlighet att uppskatta inomhusvärmen. Och att fullständigt överraskas av en solskensdag, så att jag tar emot den med ett tack.

Ditt mörker ger mig depression, men det är sunt och nödvändigt. Jag vill kura ihop mig och gro, inte bara gno. Jag behöver det.

Nu är du mörk och ovanligt varm i år. Men du är ändå den november jag känner och det gillar jag dig för. Jag vill inte ha mer av dig, inte heller mindre. Jag vill ha dig precis som du är.

Egen text, Ordbruk, 2009-11-30

En icke-hyllning till november, skriven samtidigt.

Vem kan skriva förutan ord
vem kan vara glad i november
Vem kan snöra förutan skor
ta dagarna en i sänder?

Jag kan skriva förutan ord
men inte vara glad i november
skoklädda fötter på frostvåt jord
gör att jag vill gå på händer.

Egen text, femminutersövning ”skriv något om november”,
Ordbruk, 2009-11-30

Annonser

2 responses to “Beskrivande höstkänslor

  1. Underbara, båda! Inte minst tycker jag om känslan av acceptans och tillåtande – både att inte gilla hösten och att ta den som den är, ändå!

  2. Tack, blev glad för kommentaren! Blir hemskt glad för beröm – haha – fast det är tokigt att känna så, särskilt utifrån vår pågående diskussion på din sida. Men det känns bra att få vänlig feedback, när man släpper ut sitt eget skrivande till att finnas också för andras ögon, visst är det så. Hur som helst, känslan du pratar om är just en sådan känsla om jag har inför hösten, och som jag gillar. Hösten lär mig acceptans, och under hösten är kraven på att livet ska vara perfekt ganska små. (Julen lär mig också acceptans, men då på ett mycket hårdare sätt –> man vill så mycket, men det blir som det blir, punkt.) Hösten är en tid att bara vara. =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s