Om högläsning för barn

Sonen S, 8 år och på det nionde, gillar inte läsning och skrivning. Han har alltid uppskattat en bra historia, och eftersom resten av familjen har ett stort intresse för böcker, så har böckerna ändå blivit en självklarhet för honom. Ibland undrar jag om det hade varit bättre för honom att få längta till böckerna, att de inte fanns så tillgängliga. De blir som bröd, som något man får varje dag, men som kanske inte alltid smakar.

Här är dock ett tillfälle för några somrar sedan när en nyinköpt bok lockade så mycket att han var tvungen att börja kolla i den, direkt han fick syn på en bänk under vår promenad.

Han syns ofta med en bok eller en serietidning (eller ännu hellre vid tv-n om han själv får välja). Vad han gör är att han fördjupar sig i bilderna även om han kan stava sig fram till orden. Bilderna är intressanta och säger honom tillräckligt, säger han. Orden GER honom inte mycket information nog för jobbet som krävs för att läsa dem, om det inte är en faktabok som berättar något i siffror, som till exempel hur lång världens längsta orm kan bli eller hur tung en elefant är, menar han. Jag suckar, jag vet ju vad ord kan ge till mig.

Fast han kan lyssna till högläsningsböcker, i många timmar om han får, och han har gjort det sedan han var mycket liten. Då kommer ju hela historien till honom, utan ansträngning, tänker jag, och funderar på om det är dags att dra ned på kvällsläsandet så att han ska få längta mer efter att få veta vilka historier som gömmer sig bakom bokstäverna i en spännande bok med mycket text.

Godnattsagornas välsignelse?

Sambon och jag har delat upp läggningen så att vi har tagit varannan kväll, mer eller mindre under barnens hela livstid, och vi har jobbat fram en varsin rutin. När O lägger dem, så får de prata med honom en stund och sedan bläddra/läsa själva i varsin bok innan de somnar. När jag lägger dem har jag alltid läst en varsin bok eller del av bok högt för dem – för storebror sedan han fyllde två och sedan även för lillasyster sedan hon fyllde ett. Om man sköter sig och inte stör, så får man gärna lyssna på syskonets historia också.

(Okej, ofta är kvällsrutinen en ändlös diskussion av hur mycket vem stör vem, vem som skrattar åt vad, hur mycket längre vi ska läsa och varför man måste sova, men den innehåller ändå mycket av kärlek och gemensamt pratande, lyssnande, läsande och berättande.)

Det har blivit ganska många bilderböcker, Bamsetidningar, seriealbum, Wahlströmsböcker, älvor och äventyr under de här åren. Kanske mest till min egen förtjusning? Men ändå – jag tror att det är bra. Även om jag ibland är den som är mest intresserad själv.

Nu, under andra klass, börjar det lossna

Det är nog inte helt lätt att vara barn till två läsande föräldrar, med en läsande lillasyster, och tycka att det är svårt att tillgodogöra sig orden. Man får hitta sina egna domäner, helt enkelt, så därför tycker vi att det är bra att han fördjupar sig i matten, som han gillar, och resten har fått komma i den takt det vill.

Skolfröken är helt fantastisk, hon har hittat och uppmuntrat hans intresse för korta, enkla faktaböcker, och det gör mig så glad, det är så klarsynt! Det blev en väg in. Nu har han börjat våga sig på lite längre böcker också, en riddarbok med massor av fakta, och en skönlitterär av serien lättläst som gav mycket spänning per mening: Hemska Harald – tack, Magnus Ljunggren! Det går framåt.

Och jag tror mig kunna märka av högläsningen när det gäller skrivspråket. Nu formulerar han längre meningar på ett naturligt sätt, vilket jag tror hänger ihop med att han har lätt för att hålla texten i huvudet. Trots att han tycker att det är jobbigt att skriva, så får han fram en hel del av det han menar, i hela och riktiga meningar.

Och med detta sagt fortsätter vi med högläsning. Men nu har barnen börjat läsa för mig en bit ur sina egna böcker först, sedan läser jag för dem.

Just nu kör vi några kapitel ur  härliga Kalle och chokladfabriken innan vi somnar. Men nattningsstunden har blivit övermåttan lång och det är tur att vi bara håller på varannan kväll, så mycket som vi skrattar, småbråkar, pratar, lyssnar, stavar och upplever tillsammans. Både tur och roligt. För oss allihop, tror jag.

(Foton: egna.)

Annonser

2 responses to “Om högläsning för barn

  1. En del av mig tänker att det kanske handlar om acceptans från oss föräldrars sida – att acceptera att barnen faktiskt inte är karbonkopior på oss föräldrar. S gillar det visuella – att tillgodogöra sig The Arrival i hans ålder är ganska moget, tycker jag. Även om den är ordlös är den inte alldeles enkel – den är ju nyanserad så det förslår, i alla fall! Nåväl – läsglädje är ju kul ändå, det gör det om inte annat enklare att lära sig läsa sådant som måste läsas genom livet, så det är guld att ni uppmuntrar dem som ni gör!

    Har bokmärkt Hemske Harald på Adlibris – tror nog att jag har en eller två som skulle gilla de böckerna här också…!

  2. Hej! Roligt att läsa det här inlägget. Jag har många gånger känt exakt likadant. Jag har en dotter som läste korta texter redan innan hon hunnit fylla fem och sedan har hon fortsatt och jag har en son, storebror, som precis som din son, har varit måttligt intresserad. Faktaböcker har gått hem och serier läser han mycket. Precis som du tänkte jag att det kanske berodde på att han fick de där böckerna ändå eftersom jag läser högt varje kväll (men jag läser för båda barnen på en gång, samma bok alltså). Nu har det lossnat lite för honom, men någon bokslukare är han inte och i år blir han elva. Ett tag fick jag för mig att jag skulle sluta läsa men det ville absolut inte barnen – och inte jag heller för jag tycker det är riktigt roligt. Nu har jag bestämt för att det är bra att läsa högt. Punkt. Båda barnens ordförråd är, enligt deras lärare, mycket bra och då sträcker jag på mig lite och tillåter mig att tänka att det är tack vare mig 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s