Gilla-gilla bibliotek

I fredags hade jag en utmärkt upplevesedag i huvudstaden. Efter lite arbete skulle jag gå och hämta biljetter till Operan och sedan till Kungliga Biblioteket, men det visade sig att jag har haft fel i hela mitt liv – det jag trodde var Kungliga Biblioteket är i själva verket Stockholms Stadsbibliotek, Asplundshuset.

Så jag gick fel. Men det gjorde inget.

Det är en sådan snygg byggnad.

Det står ju Stockholms Stadsbibliotek på skylten.

Här är trappan upp till Rotundan, det stora rummen med bokhyllor som sträcker sig flera våningar upp.

Vill ha en sådan här Science Fiction-hylla hemma hos mig …

Jag hade inte tid att stanna så länge och utforska, men det ska bli fler besök till det här huset, jag lovar. Gillade också att se en bekant bok i Nya-böcker-hyllan: på nedersta raden i mitten lyser Fredrik Häréns bok De icke-synliga ut sin gröna, yin-yang-liknande symbol. Boken är speciell, inte bara för innehållet, utan också för att bokens pärmar inte bär någon synlig titel. Och för att den är en bok med ett eget ledmotiv. Sångtexten och musikvideon har flera referenser till boken som du märker om du har läst den. Den typen av projekt gör mig glad.

Gilla-gilla Pocketshop också …

Jag blir också glad av Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens Eld, som är den nyutkomna uppföljaren till boken Cirkeln. Svensk urban fantasy och ungdomsroman i ett, och en mycket välskriven sådan – jag inhandlade den på Pocketshop på Centralen på vägen hem, och läste klart den inom ett dygn. Den kändes mer som en helhet än Cirkeln, och wow att klara att skriva hela avsnittet där huvudpersonerna måste gå några dagar i varandras kroppar, utan att det blir obegripligt att läsa. Skickligt!

Inte-gilla, men gilla ändå.

Jag, som sällan känner avundsjuka, är lite avis på dem som har skrivit klart en bok, särskilt när de har skrivit en bra bok. När jag tog upp Cirkeln för läsning förra året, så hade jag skrivit början på en ganska enkel, fantasyinspirerad bokserie om och för barn i cirka 9-12-årsålder. Jag läste Cirkeln, gillade den, men blev nedslagen, därför att vissa element påminde om saker i mitt bokmanus, även om det också fanns väsentliga skillnader.

Jag kan inte läsa andras bra böcker utan att referera till eget skrivande längre. Men jag njuter ändå av dem. Bitter-älskar-njuter. Ibland blir jag inspirerad. Ibland vill jag bara lägga ner allt skrivande och bara vara läsare för resten av mitt liv. När jag hade läst Cirkeln lade jag bort mitt manus och skrev vidare på andra saker. Sugen var tappad.

Sedan glömde jag bort det. När hösten kom tog jag fram mitt gamla manus och tyckte att det var en bra idé igen. Jobbade vidare. Det har jag gjort, så fort jag har kommit åt. Nu i maj trodde jag att jag nästan var klar. Och så inhandlar jag Eld, nu i lördags och läser den. Med glädje och stort intresse. Men sugen och stoltheten över mitt eget manus fick sig en hård smäll igen, någonstans i mellangärdet, så att luften tillfälligt gick ur.  Jag inser att de gamla spåren av likhet fortfarande finns där och att jag uppenbarligen glömde bort dem.

Eld kommer jag inte att glömma. Eld har satt ett eget spår, fördjupat mitt minne av Engelsfors och de utvalda och Cirkeln … Jag laddade om, i lördags och i söndags, för att hitta det som är unikt och särpräglat i den historia jag håller på att skriva och jag ser hur historierna skiljer sig åt och hur min ska fortlöpa (jag menar nu skillnader utöver att min historia handlar om och riktar sig till mycket yngre barn, vilket också är en väsentlig skillnad, men ändå – det känns viktigt, oerhört viktigt, att historien är egen, särskilt i en genre som fantasy). Jag har tagit upp min sug igen. Nu ska jag skriva ett egensinnigt manus till berättelsen om BaSN, som är en förkortning av bokens arbetsnamn. Jag hoppas och drömmer om att ni ska få se den boken i framtiden.

Advertisements

3 responses to “Gilla-gilla bibliotek

  1. Nu blir Ella glad, hon älskade Cirkeln och har väntat på den här 🙂

  2. Jag vill också ha ett sånt bibliotek hemma 🙂 Jag tycker så mycket om din öppna och positiva nyfikenhet Linda, den kommer att alltid hålla dig ung. Du kommer liksom alltid att vara flickan Linda. Det är så fint tycker jag. Kram!

  3. Hihi, varje dag lär man sig något nytt! 😛 Kram Sinta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s