Organisationstips

Rensning frigör energi. I helgen har jag städat och sorterat papper i arbetsrummet och saker i hallen. Jag hittade förstås massor av saker som inte borde vara just i dessa högar, utan som jag för länge sedan har tänkt se till att de kommer ut ur huset och till bättre användning.

Då fick jag en idé. Jag använder ju listor för att få saker gjorda, framför allt när det gäller jobbsaker. Men när det gäller saker jag ska göra mig av med, så vill jag att det ska kännas snabbt och lätt – och ändå vill jag ta tag i det när jag hinner.

Jag gjorde en ytterligare lista, som jag döpte till BAM-listan. Bli-Av-Med-listan. En fördel med BAM är att det låter så snabbt. Samla allt på ett ställe nära dörren eller i garaget. Se till att få iväg det till de ställen det ska, snarast möjligt. Pricka av på listan BAM!

BAMlista

Från början tänkte jag på engelska, en Get-Rid-Of-lista. Men … GRO. Det låter ju som att det blir mer av eländet. Nä, BAM var ordet.

Jag har också försökt att samla ihop saker utan att skriva dem på lista, men en del blir iväglevererade, och andra hamnar i passiva kassar nära dörren, som efter ett tag stuvas in i garderoben bredvid städskåpet i väntan på att jag ska träffa en person som ska ha dem, eller att det ska vara inlämningsdag för urvuxna sportprylar på friluftsfrämjandets vår- eller höstbytardagar. Lååång väntan. Med fler prylar staplade ovanpå. Jag hoppas att min BAM-lista ska hjälpa.

Fördelen med listan är att man gör färdigt grejorna för leverans, och sedan ser listan till att de inte glöms bort.

En annan sak om listor och familjeliv såg jag förresten här – ett TED Talk, med Bruce Feiler.  Jag är ibland lite skeptisk till vad som kan låta som management-teori för barn, men att testa olika vägar till självbestämmande tror jag är jättebra. Och så blev jag alldeles rörd när jag hörde vad barnen mest av allt önskar sig när det gäller deras föräldrar. ”Mer tid med barnen”, trodde föräldrarna i undersökningen. ”Att föräldrarna är mindre trötta och stressade”, svarade barnen. Det är nog både sant och rimligt.

Och så några rader om sorgen efter en bil

Den här helgen har vi också kört vår gamla bil till skroten. Med sorg, så klart, vi har haft den sedan den var ny, år 1999. När jag körde till Stockholm förra veckan slutade bromsarna att fungera precis på en motorvägspåfart (otäckt!), bromslampan tjöt och bromsen tog en aning, men mycket långt in på pedaltrycken. Med påfylld bromsvätska tog jag mig hem, och till verkstaden. Det visade sig att bromsarna var helt utslitna bak och bytesfärdiga fram, utöver bromsvätskeläckaget, utöver en hel hög med andra fel och behov av service. Lagning skulle kosta mer än dubbelt vad marknadsvärdet för en modell i hyfsat fint skick är. Det var ett sorgligt avsked, för under de här 15 åren har bilen varit med om så mycket. Jobbpendling, egenföretagande, jobbpendling igen. Flytt, flera gånger. Hämtat våra barn på BB. Sett dem växa från bakåtvänd stol i framsätet till bälteskudde och nu till sist utan kuddar, i baksätet utan att kivas. Varit lastad med allt från julgranar och häck-klipp till finporslin och hemmagjorda kaninburar. Burit oss i 27 000 mil ungefär. Och jag är glad att den inte slutade med en krasch.

blogg100-logotype

Hejdå, blå Skodan. Du var klok och fin och skatten var betald. Du var vår vän och jag hoppas att mycket av dig går att återvinna.

# 2

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s