Året var 2000 #tbt

Throw back Thursday är ett begrepp som jag inte vet hur det uppstod. Det handlar i alla fall om att en gammal ögonblicksbild kastar oss tillbaka i tiden, och att vi delar dessa ögonblicksminnen med andra.

tbt_1999Året var 2000 och månaden oktober. O och jag var på semester i Phuket, Thailand, och reste i en nationalpark jag inte minns namnet på, där vi var med på forspaddling och elefantritt. Vi fick åka i långa gummibåtar, med en båtförare som följde med varje par. Vi hade ett uppdrag: att sitta stilla när båtföraren bad oss, eftersom det var ganska strömt på vissa ställen.

Vid ett tillfälle närmade vi oss just en sådan plats, och mitt i floden syntes en uppstickande ö/grästuva, som vår för var på väg emot. Jag som satt längst fram försökte lista ut vad jag skulle göra, försökte skjuta ifrån vid tuvan fast jag säkert inte borde, och vips, så hade båten kantrat och vi hamnade alla i vattnet. O hade sinnesnärvaro nog att hålla i gummibåten så att den inte flöt iväg och båtföraren drog in den till stranden. Själv höll jag den analoga systemkameran så högt upp i luften jag kunde, medan jag plaskade mig mot land. Jag räckte över den till O, som hann ta en bild när båten dragits upp mot stranden (vattenflaskan låg kvar i båten, trots att båten strax innan låg upp-och-ned).

Det var den tredje sista bilden på rullen (ja, man hade ju filmrullar på den tiden), eftersom jag 1) sedan glömde kameran vid omlastningsplatsen, så att hela bussen jag åkte med fick vända tillbaka och hämta den (och då tog jag en bild av dem som så snällt hade tagit vara på kameran, när jag tackade dem) och 2) satte mig på elefantfärd med kameran, tog fram den för att fota, och himlen öppnade sig till ett ösregn som omedelbart gjorde att kameran aldrig startade igen. En stor del av filmrullen blev vattenskadad.

Lägg också märke till att jag har en tunn armbandsklocka på vänster arm. Jag tror att det är minst tretton år sedan jag hade armbandsklocka. Den har ersatts av mobil. Den överlevde förresten en tvätt i tvättmaskinen strax innan resan, men den överlevde inte vattnet på Thailandsresan. Jag hittade ingen klocka jag trivdes lika bra med efter den, och blev sedan gravid ett år senare, och då var det skönast att gå utan klocka eftersom handleder och fingrar svullnade en del.

Men det här är jag, ung, bekymmersfri, blöt och skrattande. Jag tog mig inte vatten över huvudet, men nästan. På många sätt är jag likadan fortfarande, i alla fall inuti. #tbt #blogg100

#6

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s