Allt som tillåter oss att utforska fantasin vidare, är gott

Letade runt efter något att skriva om, bland saker jag sparat på datorn. Vad jag fann var avslutningstalet från min kurs Comic books and Graphic Novels, som jag skrev ner citat ur, när jag avslutade min webbkurs hösten 2013.

Det är inte min egen text, jag citerar den som del ur kursen.

”And so I say comics are literature, knowing full well that they share in the visual arts, that they are more than literature. Indeed, that they look towards some new form of literature. But literature always pushes its own boundaries, and comics are doing that now. And what is important is that they articulate the imagination in narrative and lyric. This is important because everyone needs narrative and lyric in his or her life. Everyone needs a way of expressing what is inexpressible, a way of imagining the past, the present, and the future. This is the definition of art, of the literary arts, to my mind. The literary arts are a mode of storytelling and of song that express to us the inarticulate eloquence of our imagination. And so I say anything that blocks that expression, any gate keeper who would keep that expression away from the individual, any of that is bad, is negative. And anything that allows that expression, that allows us to explore the imagination further, is good indeed, a great good. It is a great good because art is generative. And no matter what we face in our lives, no matter what hardships we endure, art is generative of some greater imagination beyond us. With art, there is always hope.”

W Kuskin, University of Colorado Boulder

Jag gillar tanken på hur serier och grafiska romaner är litteratur, och att de samtidigt är mer – att de också har en del av sitt jag i bildkonsten. Jag gillar också att det diskuteras då och då i den svenska seriedebatten idag hur den som ger kritik av serier inte bara ska kritisera texten och vilka idéer eller vilken humor som förmedlas, utan också iaktta hur bildernas dynamik och innehåll skapar spänning och driver berättelsen framåt. Bilderna – inte om de är snyggt ritade eller fult ritade – utan de uttryck de skapar enskilt och tillsammans, är det som tillsammans med läsarens fantasi och inlevelseförmåga får berättelsen att kliva utanför orden.

Professor Kuskin, som ledde kursen, anförde tesen att litteratur och konst alltid strävar efter att överskrida sina egna gränser. Det kan låta flummigt, men jag tycker att det är intressant att fundera kring. Det handlar om att söka uttrycka det outtryckbara. Vår professor pekade på hur olika serieskapare på olika sätt har tagit seriemediet vidare i nya spår, brutit mot vad som har varit ”det gängse” och då också brutit ny mark.

Orden ”Art is generative” tolkar jag som att all konst lägger grunden för ny konst att bygga vidare på. Konst och litteratur utvecklar människan – med hjälp av den egna fantasin, som kan använda andra människors fantasi och skapande som språngbräda. Det blir lite ”we are standing on the shoulders of giants”.

(Ursäkta svengelskablandningen, men jag #blogg100-bloggar, så om jag inte slarvskriver och plockar upp tankar direkt, så skriver jag inget inlägg alls. Mina originaltexter i det här fallet är på engelska, därför plockar jag in orden jag vill citera helt på engelska och funderar utifrån det.)

”Anything that allows that expression, that allows us to explore the imagination further, is good indeed.”

#7

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s