Dags för några frågor igen

För att hålla tempot uppe, och för att hålla #blogg100 i gång, kör jag fem frågor från listan. Jag skriver spontana, säkert inte alltför genomtänkta svar. Nog med ursäkter – döm mig inte – snabbt ska det skrivas.

  1. Why are you, you?
  2. Have you been the kind of friend you want as a friend?
  3. Which is worse, when a good friend moves away, or losing touch with a good friend who lives right near you?
  4. What are you most grateful for?
  5. Would you rather lose all of your old memories, or never be able to make new ones?

Fråga 1: Varför är du du?
När jag var tonåring klippte jag ur en vers ur en tidning en gång, för att jag tyckte den var rolig. ”Rosor är röda, violer är blå. Jag är schizofren, det är jag också.” Varför är jag jag? Jag är jag av många anledningar. Född sådan, uppväxt si och så, miljö och omgivning har bidragit till att forma mig, så klart. Jag är också många jag, jag hittar olika sidor av mig själv i olika miljöer. Ibland kan det få mig att känna mig flerdelad, jag vill inte känna mig falsk, men jag kan ändå tycka att det är ett för positivt uttryck att säga att jag är flexibel. Anpassningsbar. Jag känner mig som att mitt jag är ganska flytande, jag har lätt att uppslukas här och nu, i flera här och i flera nu. Jag har läst delar av min sambos sociologiböcker, som Goffman, Jaget och maskerna (men aldrig orkat läsa hela, konstigt nog) och känner igen mig. Så svaret blir nog det flummiga ”Jag är inte jag, jag är många jag. Av många olika anledningar. Och i det stora hela är jag nöjd i det, även om jag känner mig otillräcklig. Att känna många jag är att känna sig otillräcklig, men det är också att bejaka en strävan, att alltid vara i rörelse. Jag är jag för att jag känner mycket med många, i stort och smått, och jag är alltid i rörelse.”

2. Har jag varit den sorts vän som jag själv vill ha som vän?
Jag vet inte. Jag är nog en ganska lugn och stabil och inte så särskilt initiativrik vän, jag känner det som att världen går snabbare än jag och jag väntar in, finns där, och reagerar i högre grad än jag styr. Och då är det förstås bra att ha vänner som själva tar initiativ till kontakt eller kommer med idéer ibland, annars skulle jag bara sitta där under min korkek och känna mig asocial. Men jag tror att jag är en trofast vän, som aldrig tvekar att göra det jag kan när jag uppfattar att något är allvarligt viktigt för en vän, och som aldrig sviker ett förtroende. Och det i sin tur är egenskaper jag uppskattar hos en vän tillbaka.

3. Vilket är värre, att en god vän flyttar eller att förlora kontakten med en god vän som bor nära dig?
Jag upplever vänskap som något långsiktigt och kanske till och med intuitivt. Det är inte avgörande var man bor. Vänskap finns där över tid, både om det går tio minuter och tio år mellan att man träffas. Jag tror att man kan knyta an till sanna vänner igen ganska snabbt, även om man har varit ifrån varandra. Därför är det inte det värsta som kan hända, om en god vän flyttar. (Dessutom brukar det vara jag som flyttar. Förlåt.)

4. Vad är du mest tacksam för?
Mina barn. Det tänker nog alla som har barn. Jag är överraskad över att de är så fina, snälla och egensinniga individer som utvecklas på var sitt sätt och är så mycket bättre än jag förtjänar. För det känns ju som att man aldrig kan ge sina barn tillräckligt, aldrig kan skapa den lycka man önskar dem, de måste hitta sina vägar och skapa den själva. Här står jag som förälder i all min vänliga rörighet och förvirring, och kan bara ge dem kärlek. Och ibland ser de den inte ens. Men ibland gör de det. Och jag är faktiskt så tacksam bara över att få finnas när de finns.

5. Skulle du hellre förlora alla dina gamla minnen, eller aldrig någonsin mer ha förmågan att skapa nya minnen?
Vad är det för en fråga? Det är väl ett ganska omöjligt val? Nej, jag skulle inte vilja förlora mina gamla minnen, det vore tråkigt för alla dem jag har byggt upp relationer med under livet att mista det vi har byggt upp. Men jag brukar i högre grad tänka framåt än att vila på det som är gjort, jag vill ständigt lära mig mer, uppleva mer, så jag tror att det är ännu viktigare för mig att skaffa mig nya minnen. Och jag kan ju skaffa mig nya minnen tillsammans med de människor jag har gamla relationer med, så det borde vara det bästa alternativet att ha kvar den förmågan. Men egentligen har jag ju ganska dåligt minne – så hur var frågan, nu igen?

#12

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s