Läxor

Läxor kan verkligen suga musten ur en kväll. Två barn. Den ene hade läst på geografin, men sparat svenskan till sista dagen, och har kvar engelska glosor som egentligen är till i övermorgon, men som brukar kräva två dagar för att de ska sitta kvar i huvudet. Detta gjordes, under stort pustande och stön. Den andra hade halsont förra veckan och jobbade nyss raskt ikapp sin matte och sin svenska, men så var det ju en svenskläxa utöver detta också, som blev ihågkommen först vid läggdagstid. Nu hade hon ju läst texten två gånger redan, och den skulle läsas tre, så det var ju ingen fara. Men sedan skulle det skrivas meningar och ritas fruktsallad – och det kan ritas, noggrant, med rätt färger och rätt frukter, och nåde den som råkar rita en jordgubbe när det står att det ska vara favoritfrukter … (vilket läraren säkert inte har någon synpunkt på, men barnet – barnet vill göra rätt och ställer krav på sig själv, och vill faktiskt inte göra det som är emot instruktionerna, ”för vad är det för idé att göra något om man inte gör det rätt”. Och jag säger ”gör det som du vill, gör det på ditt sätt” och hon suddar och ritar om två gånger till innan hon blir nöjd och säger ”det här är mitt sätt”.) Tror att jag har tänkt på läxor från klockan 18 till kl 21.30 idag.

Min text här handlar nog inte om läxornas vara eller inte vara – fast jag vet att det är en het debattfråga. Mitt inlägg är bara en bekräftelse på att läxor tar tid. Det här är en normal vardagskväll att räkna med, och jag tror att båda våra barn mår bra av sina läxor, på var sitt sätt.

Den ena får skriva och skapa under arbetsro, hemma, och när hon inte lägger för mycket press på sig själv så märker hon hur meningarna nästan skriver sig själva, jag ser att det gör henne glad. När hon ska läsa vissa texter flera gånger, enligt instruktionen, så tramsar hon loss ibland och läser med lustiga röster, eller sjunger texten, för att det ska kännas mer meningsfullt, men aldrig att hon skulle låta bli att göra som det står.

Den andre får en nödvändig repetition av vissa saker, som glosor – jag, som ändå har haft ganska lätt att lära, har svårt att förstå hur man kan lära sig ett språk (inklusive både uttal och stavning) utan att då och då nöta in en lista med glosor. Men jag vet att det finns många olika lärstilar, så det finns säkert vägar som passar andra bättre. Dock – tills vi hittar dem – så behöver sonen nöta in sina glosor. Det görs, men inte utan protester, och ofta med resultat att någons (mitt eller någon annans) tålamod tar slut ett par gånger, vi får ladda om, och sedan köra om igen.

Och jag vet att jag absolut inte har det svårast. Vi är två vuxna i familjen, vi har dagjobb och oftast inte kvällsjobb, vi har en lugn miljö omkring oss. Vi har barn som oftast håller sams, biter ihop och laddar om, även om det ofta blir bråk kring vem som pratar när och vem som stökar hur, när läxorna ska göras. Vill bara säga det – att läxor tar tid. Och att det ska bli intressant att se hur jag som förälder kommer att hantera kvällarna under högstadiet och gymnasiet … Man lär väl så länge man lever.

Ett slarvskrivet blogginlägg, #16, i #blogg100.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s