Category Archives: Blogg100

Fritz Ståhl nätbokhandel

Detta inlägg är inte sponsrat. (Inga inlägg på min blogg är sponsrade.)

Det finns en nyligen återöppnad webbokhandel som heter Fritz Ståhl, som idag drivs av Litteraturmagasinet, och jag vill skriva en rad för att rekommendera den. Den har den där känslan, som jag vill att en bokhandel ska ha.

Den rekommenderar böcker. Skriver en hel del text om dem. Känns lite mer personlig: det känns verkligen att de som driver bokhandeln läser böcker. Och de kör bland annat veckans pocket för 9:-, vilket är ett roligt erbjudande för pocket som man kanske annars inte skulle ha läst. Därför gillar jag den.

Och jag länkar, för att ägarna ber fler personer att skriva och länka, via sin sida på Facebook, i en ovanlig och känslofyllt argumenterande text. Det hade jag kanske inte gjort om jag inte hade gillat Litteraturmagasinet från början, men nu gör jag det. Jag gillar AdLibris också, jag kommer säkert att fortsätta handla ibland även där, och att ibland köpa mina Kindle via Amazon, OCH gå ut och lokalhandla i den Akademibokhandel som ligger i vår lilla stad. Och förstås på plats i Science Fiction-bokhandeln, som jag tycker är ett helbra koncept. Men jag gillar mångfald. Och jag gillar bokhandlar. Så heja, Fritz Ståhl, jag kommer säkert och handlar hos er snart. När jag har pengar. =)

#17 #blogg100

 

Hårt arbete främjar …

Apropå gårdagens inlägg kom jag att tänka på ett späx-citat. Ja, jag kan tänka på många från föreställningarna, men just det här stod utskrivet på ett A4-papper som var sparat i dekorchefernas pärmar, och som gått vidare från chef till chef sedan jag vet inte när.

”Hårt arbete, tidigt uppe och sent i säng
främjar hälsa, kraft och välstånd
samt förhindrar månget tillfälle till synd.”

Det var lite roligt, med tanke på hur hårt vi alla jobbade veckorna innan späxet hade premiär på teatern, och med tanke på att flera par från högskoletiden bildades alldeles precis just under denna tid … Däribland O och jag. Vi var nog ganska många som skrattade åt de där orden.

Jag undrar vem som lade citatet i pärmen, varför, och hur länge sedan det var. Nu när vi har råkat börja prata om späxtider på Twitter, så kanske det finns någon som vet? Någon som har sett citatet förr?

(Jag har skrivit det ur minnet, så det är förmodligen inte ordagrant citerat.)

#14

Vår och nya skrivbordsunderlägg – desktop calendar wallpapers på Letraspace

Idag postar jag en länk till de två inlägg jag precis nyss skrev på Letraspace-sidan. Det är inte mycket text från mig, men det är två bilder som gör mig på gott humör. Använd någon av dem som skrivbordsunderlägg, om du vill.

March by dawnland

march_wallpaper_sunny by Grafi

Daniel och Magdalena har gjort månadens nya gratis skrivbordsunderlägg och underlägg med almanacksdatum – och jättesnart ligger filerna nedladdningsbara i dessa länkade poster. Jag vet att jag bryter mot en webbregel här, men jag lägger inläggen som de är så länge, så att jag hinner skriva klart det här inlägget och fixa länkarna nu innan jag ska få barnen i säng för kvällen. Då räcker det att jag laddar upp download-filerna senare i kväll.

… För finns risk att jag somnar – jag har gjort min första arbetsdag på nya byrån idag … Jättekul, men jag är mosig i hjärnan nu. Fullmatad introduktionsdag. Känner att det är vår ute och lite pollen i luften. Men ändå känns det bra.

Må vår,  må gott, må sol!

#3

Organisationstips

Rensning frigör energi. I helgen har jag städat och sorterat papper i arbetsrummet och saker i hallen. Jag hittade förstås massor av saker som inte borde vara just i dessa högar, utan som jag för länge sedan har tänkt se till att de kommer ut ur huset och till bättre användning.

Då fick jag en idé. Jag använder ju listor för att få saker gjorda, framför allt när det gäller jobbsaker. Men när det gäller saker jag ska göra mig av med, så vill jag att det ska kännas snabbt och lätt – och ändå vill jag ta tag i det när jag hinner.

Jag gjorde en ytterligare lista, som jag döpte till BAM-listan. Bli-Av-Med-listan. En fördel med BAM är att det låter så snabbt. Samla allt på ett ställe nära dörren eller i garaget. Se till att få iväg det till de ställen det ska, snarast möjligt. Pricka av på listan BAM!

BAMlista

Från början tänkte jag på engelska, en Get-Rid-Of-lista. Men … GRO. Det låter ju som att det blir mer av eländet. Nä, BAM var ordet.

Jag har också försökt att samla ihop saker utan att skriva dem på lista, men en del blir iväglevererade, och andra hamnar i passiva kassar nära dörren, som efter ett tag stuvas in i garderoben bredvid städskåpet i väntan på att jag ska träffa en person som ska ha dem, eller att det ska vara inlämningsdag för urvuxna sportprylar på friluftsfrämjandets vår- eller höstbytardagar. Lååång väntan. Med fler prylar staplade ovanpå. Jag hoppas att min BAM-lista ska hjälpa.

Fördelen med listan är att man gör färdigt grejorna för leverans, och sedan ser listan till att de inte glöms bort.

En annan sak om listor och familjeliv såg jag förresten här – ett TED Talk, med Bruce Feiler.  Jag är ibland lite skeptisk till vad som kan låta som management-teori för barn, men att testa olika vägar till självbestämmande tror jag är jättebra. Och så blev jag alldeles rörd när jag hörde vad barnen mest av allt önskar sig när det gäller deras föräldrar. ”Mer tid med barnen”, trodde föräldrarna i undersökningen. ”Att föräldrarna är mindre trötta och stressade”, svarade barnen. Det är nog både sant och rimligt.

Och så några rader om sorgen efter en bil

Den här helgen har vi också kört vår gamla bil till skroten. Med sorg, så klart, vi har haft den sedan den var ny, år 1999. När jag körde till Stockholm förra veckan slutade bromsarna att fungera precis på en motorvägspåfart (otäckt!), bromslampan tjöt och bromsen tog en aning, men mycket långt in på pedaltrycken. Med påfylld bromsvätska tog jag mig hem, och till verkstaden. Det visade sig att bromsarna var helt utslitna bak och bytesfärdiga fram, utöver bromsvätskeläckaget, utöver en hel hög med andra fel och behov av service. Lagning skulle kosta mer än dubbelt vad marknadsvärdet för en modell i hyfsat fint skick är. Det var ett sorgligt avsked, för under de här 15 åren har bilen varit med om så mycket. Jobbpendling, egenföretagande, jobbpendling igen. Flytt, flera gånger. Hämtat våra barn på BB. Sett dem växa från bakåtvänd stol i framsätet till bälteskudde och nu till sist utan kuddar, i baksätet utan att kivas. Varit lastad med allt från julgranar och häck-klipp till finporslin och hemmagjorda kaninburar. Burit oss i 27 000 mil ungefär. Och jag är glad att den inte slutade med en krasch.

blogg100-logotype

Hejdå, blå Skodan. Du var klok och fin och skatten var betald. Du var vår vän och jag hoppas att mycket av dig går att återvinna.

# 2

Kvinnoperspektiv, privilegieperspektiv

Det finns många – helt olika – saker jag har tänkt att jag vill skriva bloggtexter om. Bloggtexter är ett sätt att samla tankarna. Därför är det bra att det är dags för #blogg100, för då kanske det blir flera olika saker skrivna, flera olika tankar samlade. Tidigare år har jag bara varit med som läsare.

Nu sätter jag igång. Mitt första inlägg handlar om läsning.

Det finns böcker som letar sig omkring i huvudet både under och långt efter läsning. De lägger till lager efter lager mellan och ovanpå läsarens tankar.

Alldeles nyss var det så för mig. Jag läste Agaat, av Marlene van Niekerk.

Agaat_

Tänk dig en bok som handlar om en gammal kvinna, Milla de Wet, som är döende, bunden vid sängen av förlamning, och som knappt kan tala längre. Tänk dig att hon blir omskött av sin trogna sköterska, Agaat, som kvinnan själv har tagit hand om, och – som hon ser det – uppfostrat sedan hon var barn. Kvinnan är helt i händerna på sköterskan, utlämnad till hennes goda vilja och godtycke. När kvinnan tänker tillbaka på sitt liv och historien rullas upp förstår vi hur sköterskan i praktiken blev upplärd till slav, i den beroendeställning hon var, och i det Sydafrika som boken skildrar. Nu är Agaat i överläge, och mycket av boken kretsar kring hur hon behandlar kvinnan i den dagliga omsorgen. Vi förstår att Agaat är arg, frustrerad, än mer när vi förstår vad hon har varit med om. Men kvinnan ur vars perspektiv boken berättas förstår inte varför.

Historien är större än spelet mellan de två kvinnorna. Milla de Wet, vit, rik godsägare, har levt i en mycket privilegierad ställning. Men också hon har varit i beroendeställning, framför allt gentemot sin man, som föraktade henne och ibland misshandlade henne. I perioder har hon arbetat hårt, och i perioder har hon varit passiv. Är hon rätt person att lasta? Boken tar ett starkt privilegieperspektiv, men ett ännu starkare kvinnoperspektiv. 

Jag såg ett bra citat om vad det innebär att tillhöra en privilegierad grupp, alldeles nyss, men jag har glömt bort det. Kanske någon kan tipsa mig med en länk? Det handlade om att det är tydligt tecken på att man tillhör den grupp som normen sätts utifrån, när man själv säger att normen och fördelarna inte spelar någon roll – ”för jag har aldrig upplevt det som ett problem”, ungefär. Jag sökte runt lite och hittade den här länken, till Maggie Mae, som beskriver det vad det innebär att vara privilegierad, och intersektionalitet, på ett bra sätt.

Slutsats, då? Ja – boken är jobbig att läsa. Den är hemskt bra. Berättelsen kryper fram långsamt och vi förstår gradvis både elände och små, små stunder av lycka. Språket är vackert, fint ibland och grovt ibland, boken rymmer många nyanser. Men framför allt är den lärorik, därför att den rotar bland tankar som jag inte alltid har, som nordeuropeisk, privilegierad människa. Och den tar inte ställning, den beskriver bara sin egen historias förhållanden, den lämnar åt läsaren att tycka eller fördöma, eller inte fördöma alls.

blogg100-logotype

Det är det jobbigaste av allt. Att inte alla ser, och ensidigt dömer bort de odrägliga förhållanden vi låter många människor leva i. Det gäller mig också. Och det är därför det gör ont.

#1

Och jaha, nu publicerar jag detta nio minuter över midnatt. Bara att konstatera att #blogg100 säkert handlar om hundra nätter för mig, snarare än hundra dagar. =)