Category Archives: Done that

Saker jag faktiskt gjort, är klar med, kan visa hur det blev …

Det är klart att det tar tid

… att bygga upp en ny sajt från grunden, med gott om sidträffar och färdiga produkter och allt som jag önskar att den ska omfatta. När man börjar från noll. Eller – inte riktigt noll, utan med två goda vänner, två tomma händer och en dator med internetuppkoppling.

Och vännerna har skrivverktyg. Och tillsammans har man kärlek till bokstäver.

Det har gått två veckor sedan vi skrev vårt första ord för www.letraspace.com. Många av våra närmaste vänner har säkert varit ute och tittat på vår sida – men kommer de att orka hänga i och rösta varje tisdag, så här i början? Rösterna betyder mycket för oss, eftersom det är lättare att ta sig tid och skapa ett ord i veckan, lättare att lära sig att utvecklas, när man får respons. Och så behöver vi förstås få dit fler …

Arch1

Arch2

Varje litet steg tar tid. Idag startade jag ett twitterkonto för Letraspace. Som Trotsiglinda finns jag på twitter sedan 2006 och har en brokig skara kontakter, många med intressen som liknar mina, men troligen inte så många som är direkt intresserade av kalligrafi och lettering-konst. För att nå ut till nya personer känns det rätt att twittra på engelska. Jag har just nu en (1) följare. Det är jag själv (trotsiglinda). (… och ja, jag vill ju inte tjata, men gå gärna in och följ …)

Men det är förstås roligt att bygga upp något helt nytt från grunden. Se hur långt vi kan komma. Det kräver tålamod och tid, och det finns ju inte heltidskraft att lägga ner på ett roligt sidoprojekt som är en bisyssla, men än så länge tar jag det bit för bit. Tänker mig att jag ska skriva två inlägg i veckan, utöver word- och battle-poster (om du inte förstår vad jag pratar om nu, så gå direkt till sajten).

Men är ibland trött och funderar – hm, jag får inte ägna så mycket tid åt det här, vad händer då med mitt bokskrivande (=ingenting). Samtidigt är det ju så att kreativitet förlöser kreativitet. Nu när jag skriver varje dag på 365 days of storylog skriver jag det mesta med högre tempo och lägre tröskel än i perioder då jag inte skriver regelbundet. Vi får se hur länge jag orkar skriva där – kanske byter jag och börjar göra mina varjedagsinlägg på Letraspace i stället. Vill gärna ha fler besökare, färdiga produkter, mer energi. Det gäller väl att inte splittra sig för mycket. Jag har ju företaget också. Och allt annat. Min plan är att se till att det jag gör är kul och fungerar långsiktigt.  Wish me luck.

Foton: produktidéer från Letraspace, battle #A, ord Architect, tagna av mig.

Typiskt …

På söndag berättade vi om vår idé Letraspace för vänner och kontaktnät på Facebook. På måndag skulle det första battlet skickas in, så att jag skulle ha gott om tid att ställa i ordning för publicering tisdag morgon kl 9, enligt plan.

Titta in speciellt varje tisdag, då det finns ett nytt battle att rösta på, från kl 9.00 på morgonen. Skriver vi. Vill ju att det ska stämma alla dagar, även den allra första.

Då, på måndag morgon, lägger internet av i vårt hus. Felmeddelar. Felsöker. Åker  in till stan och hämtar mejlen på biblioteket (ganska rolig mening, faktiskt). Har fått in ett av bidragen.

Av någon anledning vägrar internet att fungera även på min telefon (annan leverantör), på sonens telefon (ytterligare annan leverantör med kontantkort) och reservstickan med bärbar internetuppkoppling är borttappad. Ny koll på måndag kväll och Bredbandsbolaget vet inte vad som är fel. Samtidigt har vi hantverkare i huset – de ska sätta in nya dörrar och tapetsera i hallen – och jag upptäcker att jag har beställt 10 cm för låga dörrar. Måste ha nya på plats dagen därpå. Fast innan dess ska jag stryka dörrkarmarna med färg (innan tapeten kommer på). De ska strykas två gånger, med 6 timmars torktid där emellan.

Jag stryker dem första gången kl 20.00, klar 21.30.
Jag går upp mitt i natten, målar dem igen, duschar (för det hinner jag inte på morgonen, i ett hus utan dörrar, med hantverkare som kan dyka upp cirka klockan 07. Sover från 04.30-06.30 (djuupt). Barnen till skolan, göra upp om fixa dörrar, dela på bilen, ishalt som attan, glömda utomhusbyxor så en vända till förbi skolan, ingen parkering i stan. Jag planerade att åka in till Campus Nyköping för att sitta där och publicera, ungefär vid åttatiden – och är på plats klockan fem i nio.

Allting låg på plats, så visst fick vi ut allt i någotsånär rätt tid- men det blev ju lite stressigt. Varför ska internet vara borta just det dygn jag startar ett nytt projekt? Tydligen är det en avgrävd kabel, vilket kan ta några dagar, säger supportagenterna. Jahapp.

Sedan kommer jag hem, och då är inget tapetserat, inga dörrar inmonterade. Hantverkarna har varit i huset i cirka en halvtimma (mellan kl 7.30 och 8, då vi var hemma). Jag hade inte behövt måla i natt. Nu går jag och lägger mig.

Men det är roligt med webbprojekt. Så gå in och rösta, på tisdagar, för att hålla energi i våra bokstavsbattles … Det hjälper oss i vår utveckling och vi vill göra fina ord, fina saker … Please!

(Och ja, självklart inser jag att detta är gnäll över ilandsproblem, eller i alla fall över futtiga problem, för utvecklingsländer är ofta mycket internetbevandrade. Men jag ville skriva av mig ändå. Kanske för att jag kan – jag har hittat min internetsticka. ;.)

Profilfotografering

Galleri Gagfi kan man använda till så mycket. Tillsammans med två partners in crime planerar jag något som kan resultera i en utställning där under hösten. Och som har resulterat i en webbsida som har premiär i morgon, söndag.

www.letraspace.com 

I torsdags hade vi sushilunch och profilfotograferade varandra i Gagfiateljén. Det är ju så – man kan göra det mesta själv med friskt mod, gott humör och envis omsorg om resultatet medelst omtagningar och gissningar gällande skärpedjup. Även om jag gärna anlitar ett proffs för mina foton (till exempel Pia och Dennis of Kammebornia – ja, de kan få ta mina författarbilder med sagokänsla, när jag är redo – vilket förmodligen blir ungefär när jag blir 75 år, men so what) när jag är rik nog, så kan man inte alltid investera så mycket i de första stegen på något som är roligt, och som man måste ha fokus på roligt, inte pengar, för att det ska bli av.

Så här såg det ut:

porträtt av fotograf underifrån

fotografering

Ingen av oss ville egentligen vara med på bild, men alla ville vi hålla i våra kameror. Det gick ändå rätt bra till slut, tack vare kreativa vänner, en vit gammalfin väggpanel och fönsterljus som silade in från vänster. (Alltså, nej, det är inte bilden av mig som finns här ovan som vi använder …)

Det är så roligt att göra något praktiskt igen! Ja, det känns praktiskt, även om jag inte de facto skapar något annat än webbsida, marknadsföring, texter och kringarbete. För det handlar trots allt om ett slags fysiska produkter som jag får följa från idé och skapande till lansering. Du följer väl med och kikar in på Letraspace-sajten framöver för att se hur vi utvecklas? Kul!

Påskris och äppelblom

Eftersom vi alltid brukar vara ganska sena med att beskära äppelträden (och vi beskär dem försiktigt, och vi brukar få rikligt med frukt ändå), och eftersom jag gillar blommor mer än fjädrar, så brukar vårt påskris se ut så här:
Det varar bara några dagar, men det gör mig ändå alltid glad. Glad blomvår på dig!

Webbfärg jag gillar

Hittade en sida med färgnamn på internetformgivningens basfärger, de som går att skriva med både namn och HEX-kod.

Roligt, för då fick jag veta att den färg jag gillar bäst heter Dark cyan.

darkcyan HEX #008B8B AaBbCcDdEeFfGg0123456789

Vill se den kombinerad med svart, grafitgrå, ljusgrå och vit, kanske lite limelysande grönt och … Nej, nu använder jag ju inte färgnamnen ändå. Hm.

 

Skiss

Inspirerad av Jenny (som vanligt) skrev jag ut och gjorde en manuell skiss på ett förritat A6-blad från The Scribble Project. Bladet heter Name-Shame-Game och ser ut så här från början:

När jag har klottrat lite på det ser det ut så här:

Jag tror att det är nyttigt att leka ibland. Skapa utan mål. Dessutom fick dottern ritlust, så hon satte sig bredvid mig och fyllde i ett blad hon också (men jag har inte bett henne om tillåtelse att visa det, så det kommer inte ut här). Hon är extremt kreativ och produktiv med papper, färgpennor och sax. Under ett par fritidstimmar känns det som att hon skapar mer än vad jag gör på en hel arbetsdag.

När vi satt där och jag för en gångs skull tog mig fri skapandetid kändes det lite symboliskt att dottern bad mig att hon skulle få fylla i min ruta för ”free time”, som är längst ned till höger på bilden. Eftersom jag ville ge mig själv utrymme i det fallet sa jag att hon inte fick fylla i hela, men att hon gärna fick rita eller skriva en sak. Så då gjorde hon blomman. Blomman livar upp, och den återkommer på boken som jag gjorde utanför ”the box” vid min free-time-rutan. Jag gillar blomman, den behövs! ♥

Höstlovsdimma

Dimman från ett fönster på övervåningen en höstlovsmorgon. Gotland i november. Inte göra mycket. Bra för själen.

Behagligt också att skriva Nanowrimo; i år planerar jag att göra en historia på ungefär 25 000 ord. Det borde bli lagom för en 9-12-årsbok. Halva tempot. Hela storyn. Så här långt har jag kommit hittills: 6 590 ord.