Kategoriarkiv: Nutidsreflektioner

Om medier, data, miljö och kommunikation – nutidsreflektioner från den del av luften mitt företag andas.

Skrapa på ytan vs djup: nyfikenhet som berör

Internet och media består i mycket hög grad av återberättande av vad som skedde alldeles, alldeles nyss. Det närs av ett driv, en hets, att få veta, som är ytterst mänsklig. Vad händer nu? Vad hände nyss?

Jag är absolut sådan. Det första dygnet efter jordbävningen i Sendai satt jag och följde twitterlänkar för att hitta rätt nyhetsmedier och göra mig själv en bild av omfattning och utveckling, så nära realtid som möjligt, både under dagen och natten (på natten vaknade ju Japan, och nyhetsbilder med de som räddats, övernattat i sjukhuset i Minamisanriku, med flera, kunde visas). För att få något som liknar kontroll över det ofattbara.

Och efter det kan jag dagligen följa uppdateringar, om tsunamins verkningar, om Fukushimas kamp  mot kärnkraftsläckage,  om Egypten, Libyen och Bahrain med flera länder, stora frågor som handlar om människors liv och om hur kamp för rätt till frihet och demokrati förenas med livsfara och får mänskliga övergrepp som svar.

Jag blir tyst, jag följer. Jag skapar inte, jag delar knappt, jag pratar bara en del om det med mina närmaste. Jag gör ingenting, mer än kanske skänker pengar till välgörenhet. Möjligen blir jag lite bättre på att öppna min dörr för att hjälpa en människa som ser ut att må dåligt, på att prata i tio minuter extra (jo, det var en man som dök upp, helt förvirrad, på mitt lilla kontor igår), men jag undrar ändå vad det leder till. Jag vet inte vad vi ska göra för att förändra världen, jag står inte enad och tillsammans, jag har inte hittat min väg, min ”cause”, mer än i det lilla.

Men i denna värld där vi själva klickar mellan nyhetsflashar och likasinnades reflektioner lika snabbt som vi kan läsa och blinka, vill jag  stanna upp och fånga ett par andra saker som har berört mig.

För något år sedan läste jag en bra artikel, som säger mycket till mig om det mänskliga mötet, på tidningen Fokus webbsida.

”Nyfikenhet är det främsta vapnet mot främlingsfientlighet.”

Min fars land.

”Vi är ju så mycket mer än amygdala. Vi bär på lika starka impulser av nyfikenhet, optimism och medkänsla. Nyfikenhet ger mig hopp.” skriver Martin Ådahl, i en personlig och egentligen ständigt aktuell artikel.

Jag tror att det handlar om det. Att tillägna sig nyfikenhet som en livsstil.

– – –

För någon vecka sedan såg jag dokumentären om Wikileaks på Dokument Inifrån, vet inte hur länge den ligger kvar på SVT Play, men kolla på den om du inte har gjort det och den finns.

Det är mycket i den som är berörande, men särskilt är det ett tillfälle, när soldaten Bradley Manning i en chat berättar att han kopierat och sänt vidare hemligstämplade dokument från Irakkriget som visar brottsliga handlingar (själva handlingarna är förstås också över alla bräddar upprörande, exempelvis den film som kom ut, som visar amerikanska soldater skjuta ner civila med barn i bilen, då de vill hjälpa en skadad man som blivit vittne till saker han inte skulle ha sett).

Manning berättar att han har sänt vidare dokumenten därför att ”I want people to see the truth regardless of who they are because without information, you cannot make informed decisions as a public.”

Lite senare säger han: ”I can’t believe I’m confessing this to you.”

Och får svaret: ”What’s your endgame plan then?”

”God knows what happens now. Hopefully worldwide discussion, debates and reforms.”, säger Manning. … Eller kanske är jag bara ung, naiv och dum, tillägger han senare.

Han väntar idag på en dom som kan ge upp till 52 års fängelse.

– – –

Ung, naiv och dum. Ord, idéer och människor ger mig ändå inspiration, lust och hopp. Så mycket bottnar i kommunikation, som bottnar i nyfikenhet. Men jag är väl tillräckligt gammal nu att veta att förändring går långsamt. Och jag är ändå tillräckligt optimistisk för att tro att det går framåt.

– – –

Vi lever i en värld där många kan veta så mycket mer än de kunde förut; där miljoner människor skrapar på ytan av betydelsefulla saker. Vad vi behöver nu är inte att stärka vår känsla av maktlöshet eller kollektiv skuld, vi får inte passiviseras, bara sluka all information och tappa hopp.

I denna värld tror jag att det som blir än mer viktigt är att fortsätta vara människa här och nu. Att i mötet med andra, också VARA ÖPPEN för andra. Att därmed kunna omvärdera och förändra sin egen etik, sin prioritering och sitt sätt att sortera i verkligheten. Våga riskera att göra både rätt och fel, våga VARA SÅRBAR, på samma sätt som barnet som säger ”sluta” när en kompis blir retad, på samma sätt som en medresenär säger ”nej, stanna” när en busschaufför kör innan den trasige mannen på bakersta bänken hunnit kliva av (jo, det hände förra veckan). Våga GÖRA, i nuet, i det som ligger oss nära, om det inte är något vi är särskilt lämpade att göra för dem som finns långt borta. Och på samma sätt behöver vi kunna säga, upprepa och lyssna till orden ”Jag förstår inte”, ”Jag undrar” och ”Hjälp”. Det gör oss klokare som mänsklighet och förhoppningsvis bättre på att förändra till det bättre.

Så det där med nyfikenheten … Jag tror att det är den som leder till att det skrapas vidare till djupet här och var, på fler och fler ställen i den värld där så oerhört mycket kan skrapas på ytan. Stora djup, små djup, saker som bottnar i viktiga mikrodjup som ”Hur mår jag” och ”Hur mår du” – och det viktiga här är att vi tar oss tiden att ta vara på det vi ser. Visst ser vi ständigt bevis för att den här nyfikenheten finns i människan.

Annonser

Tänkvärt hela året

Idag, på internationella kvinnodagen, vill jag tipsa om en bok som får oss att se hur vi allihop är delaktiga i att skapa strukturer kopplade till könsroller. I vardagen. I två av de viktigaste miljöerna  som formar människors identitet: hemmet och skolan.

Det har skrivits en hel del i ämnet och det kan skrivas ännu mycket mer. Men jag vill rekommendera just den här boken, Tusen gånger starkare av Christina Herrström, av tre anledningar:

1. Den går snabbt och lätt att läsa. Även om du inte var intresserad av frågan innan, så får du mycket med dig i form av en ungdomsskildring. Tankar om verkligheten, säkert kopplade till din egen skoltid oavsett ålder. Även om du inte håller med om allt, så kommer du säkert att känna att något träffar.

2. Den schabloniserar inte frågan om jämställdhet. Den pekar inte ut skurkar, snarare ser jag som läsare många anledningar till att det blir som det blir, och den visar hur det kan gå snett därför att nästan alla människor har ett inbyggt motstånd mot förändringar, ser dem som hot mot det invanda, och har svårt att vara öppna. Möjligen ser jag ett slags skurkar: vi vuxna. Vi som borde tänka en gång till och veta bättre. Att problematisera, kallas det visst. Boken problematiserar – och det är positivt, för då blir vi medvetna om problemen på ett mer nyanserat sätt.

3. Den öppnar ögon för vardagliga beteenden som spelar roll. Den berör bara hemmet i en bisats, men den är likafullt viktig för alla som är föräldrar. En sak som slog mig under läsningen var att flera av de lärare som klassen i boken gillade, faktiskt stärkte en utveckling som underminerade många tjejers självförtroende, fast de trodde att de inte gjorde det. Det var intressant och jag kunde dra paralleller till verkligheten. Lärare av den typen uppfattades som schyssta, för de skapade en avslappnad stämning i klassen. Men var de det, egentligen?

När jag har läst boken tänker jag att  den bara berör en liten del av skolans problem under tonårstiden, där känslor av att inte passa in kombineras med önskan att tillhöra en grupp och skräck och längtan inför någon som gör uppror mot auktoriteter.

Könsmaktsordningen är inte hela förklaringen. Tonårens missnöje bottnar inte främst i könsmaktsordningen, vilket bokens uppror får göra. Men ändå, den finns där som en struktur och påverkar. Och om en bättre medvetenhet om likabehandling gör det lättare att se individer … OM kunskapen åtminstone till viss del sönderdelar två huvudgrupper som idag förstärks (alla flickor vs alla pojkar) så att vi alla ser en större mångfald … då kommer det att finnas  fler grupper att identifiera sig med som tonåring. Lättare att få fotfäste. Lättare att känna att ”jag är som jag är” och ”jag passar in”. Så LÄS!

Men vad vet jag – jag är bara, som alltid, en optimist och idealist.

Utöver det här vill jag säga att den fråga jag tycker är viktigast på internationella kvinnodagen är kvinnors möjligheter till utbildning över hela världen. Jag vill stödja flickors och kvinnors utbildning, bland annat inspirerad av filmen som jag tidigare skrivit om i ett inlägg om storytelling.

Tänker mingla mer digitalt

I morgon skulle jag egentligen ha gått på Vinterminglet SSMX i Stockholm. Men en bihåleinflammation satte stopp för det.

Jag tänker använda den tiden till personliga kontakter i alla fall – till att se mer av människor och vad de sagt eller skrivit, och försöka att i högre grad ge en digital kommentar för att visa min närvaro aktivt. Gå över den där linjen av lathet och nå ett steg längre: försöka se människor och inte bara välformulerade tankar i text eller bild  (fast jag gillar välformulerade tankar i text och bild väldigt mycket). Aktiv närvaro skapar magi. Internet är närvaro, både aktiv och passiv.

(bild: del ur min klipp-och-klistra-art journal, som är en skrivbok i fysisk form, men som ibland hamnar i urklipp på www.trotsigbildzon.tumblr.com)

Recension av iPad som läsplatta

Jag har nu ägt min iPad i sex veckor och hunnit testa in den till lite av varje. En av de viktigaste funktionerna för mig är att jag vill kunna läsa böcker och tidskrifter på den. (Det är inte den viktigaste funktionen, men en av de viktigaste.)

Böcker via iPad – godkänt betyg

Sammantaget får den ett godkänt betyg av mig när det gäller bokläsning. Jag bedömer då utifrån hur lätt det är att få tag i böcker att läsa via iPad, hur lätt det är att läsa texten på skärmen och utifrån själva läsupplevelsen i sig – ger den mig någon läsglädje?  Svaret är ja, och jag ska gå igenom punkterna var och en för sig.

1. Att få tag i böcker för iPad

Jag har hittills använt två vägar: iBooks, som ligger förinstallerat, och lån av e-bok från biblioteket med vanligt lånekort. Hur man lånar en e-bok lärde jag mig av Ingela Hjulfors Bergs utmärkta inlägg på Wheelforce Media, samt från en steg-för-steg-artikel av Michael Jenselius på PC för alla/IDG.

Att leta bland böcker i iBooks känns som en gammal och trevlig guldgruva om man kan tänka sig att läsa klassiker på engelska. Mycket är gratis, och det är ju så enkelt att bara trycka på ”Install”. Då lägger boken sig prydligt på den digitala träbokhyllan och är bara att öppna och läsa. Framför allt vill jag rekommendera läsning av amerikanska och brittiska äldre poeter – lätt att hitta, lätt att bläddra, lätt att slå upp och ta till sig för en stund.

Att låna e-böcker på biblioteket innebär ett ganska begränsat utbud – det är i stort sett bara de populäraste böckerna som ligger ute, än så länge. Å andra sidan är det just dessa böcker som är ursvåra att få chansen att låna på biblioteket, så här är ju e-boken mycket mer tillgänglig än en vanlig bok via lån.

Jag ville till exempel låna Spill av Sigrid Combüchen, eftersom vi gemensamt läser den i vår skrivgrupp. Den var självklart helt totalutlånad på biblioteket och kostar ganska mycket att köpa, eftersom pocketversionen inte kommit än. Jag hade dessutom köpt den i ett ex till min mor i julklapp, så jag ville verkligen gärna låna och läsa den. Och då var det ju helt perfekt att bara ladda ner och  läsa den fritt, ärligt lånad, via paddis, trots att jag kom på att jag ville göra det vid 22-tiden på kvällen.  …Kikar in på e-lib för att kolla –> det har faktiskt kommit ganska många titlar nu.

Sedan kan man förstås också köpa böcker, men det har jag inte testat än, vet bara att då blir förstås ännu mer tillgängligt.

Betyg tillgänglighet, sammantaget: 4 av 5, mer än godkänt.

2. Skärmens läsbarhet

Skärmen är tydlig och jag och jag gillar att det går att ställa in bakgrundsljusets styrka steglöst. Det blir mer behagligt att läsa när skärmen inte är så ljusstark. Jag gillar också att kunna ställa in hur breda marginaler jag vill ha, liksom vilken textstorlek.

Men ändå är det läsning på skärm det handlar om (se bild högre upp i detta inlägg). Det är klart att det känns mer ansträngande för ögonen än läsning på papper, det tycker jag utan tvekan. Lästid ungefär en timme är max för mig, som annars kan läsa böcker under flera timmar i sträck om jag inte blir avbruten. Det gör e-boken till ett komplement till den vanliga boken för mig – vilket jag ju också trodde att den skulle vara.

Den lägger till en läsvana vid sidan av de läsvanor jag har – och för det räcker läsbarheten tillräckligt bra.

En bra nyhet var inställningsmöjligheten nattläge. Det blev snabbt mitt  favoritläge – när det är lite skumt omkring är det absolut skönast att läsa ljusa bokstäver mot svart bakgrund (se nedan, det är också tydligt). Jag ställer in nattläget genom att klicka på en skärmknapp, så det är enkelt att ändra utan att ta bort de ljusinställningar man vill ha kvar i positivt läge.

Webbsidor och de flesta applikationer kan förstoras och förminskas steglöst genom att man drar med fingrarna på skärmen. Så fungerar faktiskt inte e-boken, men det gör inget. Det känns konsekvent och bra att få samma textmängd på varje sida, och att kunna bläddra med jämna mellanrum.

Betyg läsbarhet, tack vare inställningsmöjligheter: 3 av 5, godkänt.

3. Läsupplevelse

Visst känner jag läsglädje också med en liten, lagom mattblank och lätthanterlig pekskärm i mitt knä. Eller liggande på mage. Den är såpass smidig att jag trivs med den. Det hjälper också (fånigt, jag vet, men det är så för mig) att jag kan vispa till med fingret lätt mot skärmen och få bladen att vända sig snabbt och smidigt med ett bladljud.

En annan bonus är att jag kan ha musik liggande i samma pryl och spela låtar från iPodapplikationen i bakgrunden medan jag läser.

Att det är så lätt att stänga bokapplikationen och göra något annat eller lägga paddan ifrån sig, för att sedan komma tillbaka på samma sida som man var, helt utan dröjsmål, är också något jag gillar.

Det är bra att det finns en anteckningsfunktion – men den är trög. Jag lyckas fortfarande inte få full kläm på hur jag markerar längre delar av texten – den fångar bara ett ord, inte flexibelt hela meningar, vilket gör att jag känner mig knapphänt, inte flyhänt. Kanske blir det lättare att få textmarkeringar som man vill med mer övning. Det som dock är bra, är att markeringar listas under en egen flik tillsammans med egna anteckningar, om man vill, så att det är lätt att hitta fram och tillbaka i boken. Perfekt för en bokklubbsläsningsbok, med andra ord! Kanske kan det också bli en spännande social funktion i framtiden; att få läsa andras anteckningar som lagts som lager på boken, så att man kan läsa och fundera kring andras kommentarer.

Jämfört med bok, där jag tycker att läsbarheten är 4 till 5 beroende på formgivning och tryckkvalitet, och där läsglädjen höjs ytterligare av något slags känsla av evighet, papper och tryckdoft, samt känslan av att ”den här boken är min”, så kommer paddans e-böcker något lägre. Läsbarheten och att man kan sitta och njuta länge är för mig en viktig del av läsupplevelsen.

Men paddis står sig ändå bra. Och den kommer säkert att användas i hög grad för korta lässtunder. Det är roligt att få in fler korta lässtunder här och var i livet.

Läsupplevelse: sammantaget betyg 3 av 5.

Magasin och tidskrifter – än så länge knappt godkänt

Här vill jag säga att läsning av böcker var bättre än jag hade väntat mig – däremot hade jag ganska höga förväntningar på hur det skulle vara att läsa tidskrifter och magasin på iPad. Jag har hittills bara läst ett par tidskrifter som varit särskilt utformade för iPad; en Wired och jag tror att ett ex av Sköna Hem var det.

Det var snyggt, trevligt, enkelt att peta sig vidare via pekskärm, men jag kollade mest runt på det sätt jag gör på webben. Jag stannade inte för fördjupningsläsning*. Kan inte förklara riktigt varför, kanske för att så mycket lockade vidare hela tiden. Eller för att lässtunden kändes så flyktig.

Köpte också ett ex av Cap & Design, samt laddade ner några av de gratis pdf-er som ligger ute. Det finns flera bra tidningar, Camino, till exempel. Men de är pdf-er som man läser på en skärm. Det är fint och bra, men mig gav det inte tidskriftskänslan. Kanske vänjer mig så småningom. Hittills läser jag hellre Flipboard och fördjupar mig i webbsidor som vänner eller vänners vänner länkar till. Läser dem mer än vad jag läser artiklar i en tidning jag har köpt för artiklarnas skull – det säger väl något, antar jag. Hm?

*) Vill lägga till att jag visst gör fördjupningsläsning på webb ganska ofta. Skillnaden är att det är en i högre grad medveten fördjupningsläsning – jag värderar artikeln/inlägget/texten utifrån innehåll och längd i någon halvsekund och bestämmer mig sedan för att tiden är rätt (eller sparar texten). I en vanlig tidskrift är jag inställd på den typen av läsning och fortsätter bara utan att tänka. Men i en digital tidskrift sker inte den värderingen lika enkelt för mig, ännu. Därför börjar jag inte ”njutläsa” eller djupläsa på allvar, på samma sätt i en digital tidskrift, som jag gör på webb eller i en pappersprodukt. [tillägg 2011-01-25]

iPad-test och ordbehandlingstankar

Skriver ett testinlägg från min nyinförskaffade iPad. Den känns som en dyr leksak än så länge, men hittills har den varit smidig och gjort mig glad. Har installerat en del applikationsprogram och orienterat mig runt en del. Mest glad är jag hittills över användbara app-tips som jag hittat från Marcus som jag såg via hans inlägg i Facebookgruppen iPad Sverige.

Det fungerar okej att skriva men jag längtar efter min iPad-docka med tangentbord som ska komma om cirka två veckor. Kalla mig gammaldags, men jag gillar tangentbord.

En annan sak jag håller på att öva in är ”kopiera”, ”klipp ut” och ”klistra in” med hjälp av pekskärm. Det är inte lika enkelt som med snabbkommando ctrl+c osv. Men det går. Det gäller väl bara att få in det rätta handlaget. För att markera texten, håll inne pekfingret mot texten på en plats så länge att du får en förstoringsglasmarkering. Då får du som förslag att välja mellan: markera, markera allt eller klistra in. Väljer du markera är det det senast skrivna ordet som blir markerat. När offert väl är markerat går det att kopiera eller klippa ut.

Nåja, jag lär mig väl. Och jag gillar redan iBook med enkel läsning av några gamla klassiker-böcker som ligger där gratis, samt att jag uppskattar att man kan läsa vänners statusflöden med länkar och bilder omredigerade till formen av en tidning, i appendix Flipboard, som också var gratis. Den senare läser jag på andras bloggar att man tröttnar på, och jag har redan märkt att den är ojämn i uppdateringsfrekvens, men den är i alla fall snygg, och det är ju lite kul. Det finns fler appar och spel jag kan tipsa om, men kolla länken i inlägget i stället, för än så länge hittar du de bästa tipsen hos andra.

Nu märker jag att jag har fått ihop ett hyfsat långt inlägg, med lååååånga meningar, och då syns det ju att det i alla fall är möjligt att skriva texter med den här mackapären. Men det känns ganska krångligt jämfört med bärbar dator. Ändå är jag ganska förtjust i lilla paddis.

Fyra frågor

Fyra tv-program jag ser

Hm. Sedan tv-n flyttade upp på övervåningen blir det inte ofta slötittande på tv, ens. Men jag kan ju ställa om frågan så att den lyder: Fyra tv-program jag skulle kunna tänka mig att titta på om de gick just nu. (De är kanske inte helt moderna.)

1. Carnivale, säsong 1
En HBO-serie som lät berättandet växa fram på ett spännande sätt. En ung man som har krafter han inte vill kännas vid möter ett kringresande karnevalsällskap i ett nittonhundratrettiotalsamerika med övernaturliga inslag. Svårt att förklara varför det var sevärt, men serien var ytterst fängslande under första säsongen. Ett exempel på hypnotisk storytelling som slår Lost med häst- och vagnslängder.

2. Trolltyg i tomteskogen

Skulle verkligen vilja visa kvalitetsfilmen Trolltyg i tomteskogen för mina barn. Hur var det nu med frågan – vem har rättigheterna till den? Jaha, det var just det som ingen visste, och det är därför den inte har visats på tv sedan 1989. Ser ett nytillkommet rykte att den trots allt kan komma att släppas på dvd 1/12 2001, via en norsk distributör, så vem vet? Här är i alla fall ett kvalitetsklipp som någon sparat på YouTube.

3. Krokodiljägaren

Det här är ett program som råkade stå på som frukost-tv när äldsta barnet skulle gå till skolan om morgnarna förra eller förrförra året. Jag är gripen över historien bakom, mannen är ju uppenbarligen djurvän och har vigt sitt liv (lite för brutalt att skriva att det är så, bokstavligen, men det är ju sant) åt krokodiler, ändå tycker jag att han gjorde lite väl mycket show av dem i syfte att skapa underhållning. Och ändå fascineras jag. Mitt hjärta smälter för dottern Bindi som idag vill fortsätta skapa intresse för krokodiler i sin pappa Steve Irwings fotspår. Att se zoo- och expeditionsbilderna med henne som treåring springande bakom honom från åren innan han förolyckades är hjärteknipande. Jag tror på att det finns äkta djurkärlek i grunden hos hela den familjen. Därför ser jag på Krokodiljägaren.

4. Planet earth

Lata jag, naturen ser jag bäst på tv. Nej, alltså, det är inte riktigt sant, men de här programmen är så välgjorda att de får mig att önska att jag vore mer radikal vildmarksmänniska och upptäckte mer av den verkliga världen omkring oss. Och resultatet blir som bäst att jag fotvandrar i en liten skog nära mig eller tältar i trädgården.

Fyra saker jag har gjort idag

1. Kört bil från Värmland via Södertälje till Nyköping med två barn som varit hos mormor och morfar på höstlov och ett som hämtats upp för att leka med kompis och sova över.

2. Ätit en fett chokladtung brownie med kaffe på vår gamla Shellmack i Karlstad, den var god!

3. Lyssnat på ”Inget knussel sa Emil i Lönneberga” och skrattat åt när Emil kysste prostinnan på munnen, på cd i bilstereon. Har missat denna del av Emilhistorierna, och Astrid läser den ju med en inlevelse som fick mig och dottern att sitta storögda och undra hur det skulle gå. Ni som hört/läst historien vet att det blev Emils tur att gå fram strax efter att prostinnan blivit skymfad och ratad. Ack, vad hon kunde skriva. Så bra att Emil var så snäll!

4. Gått på ”buspromenad” med tre barn i huset som skrivit lappar åt oss för att lirka ut oss till platser där de förberett små fällor. Slutmålet var att de ville få oss att sätta igång en tejpad vattenkran, men där blev de själva blöta, under glada skratt. Haha. (Och jag blev lite blöt, sedan, men de blev blötast.)

Fyra saker som jag längtar efter

1. Semester, ett par – tre veckor i något varmare land med familjen och utan plikter. Känner av att jag inte tog riktig sommarsemester i år.

2. Egen eremit-tid under ett par – tre skrivarhelger, då jag ägnar mig åt fortsättningen av tredje genomgången av det bokmanus jag vill bli klar med, utan att fundera över vilken tid det är på dygnet eller vad annat som behöver göras än just att skriva.

3. En oxragu med äppeltärningar lagad av Wreta Gästgifveri. Jag åt det en gång när jag var gravid och extremt kötthungrig, det är nog det möraste kött jag smakat. Blir hungrig när jag tänker på den.

4. Längre och fler dagar/kvällar med vänner som idag finns på långt håll, men som finns nära i hjärtat – mer tid för att bara prata om stort och smått i livet.

Fyra saker på önskelistan

1. Tavla till en vägg i sovrummet, hittad på Etsy.

2. Tavla att sätta i par med den första tavlan

3. 3 st klassiska kinesiska pallar att ställa vid vår köks-ö.

4. Ett bibliotek

(Foto: Yale University’s Beinecke Rare Books and Manuscript Library, by Lauren Manning, cc.)

Så, det räcker som utmaningssvar för idag, tycker jag. Utmaningen hittades hos Jenny på Himmel och Ord. Ta gärna stafettpinnen vidare, du som läser detta!

Människor

”Människorna är fina, de kan nicka och blinka,
lägga huvudet på sned med nacken och låta som
fåglar ibland. De är smala upprättstående djur
med ögon som är stilla på själva ytan men rör sig
blixtsnabbt inuti. Sådana varelser har aldrig
tidigare funnits. Inte med kläder. Inte med
klädnypor. Inte med tallrikar. Inte med sylt. Inte
med sånt.”

Thomas Tidholm, första strofen ur dikten Människorna, läst i diktsamlingen Blandade dikter 1964-2004. Andra strofen är ännu bättre, om spåren som är minnen, och resten handlar om onödighet som genomsyras av såväl ego som sökande och någonunderstans ett slags vänlighet, som i alla fall jag tycker mig läsa in – men det är väl för att jag är obotlig optimist om människors och livets godhet. Läs den när du råkar hitta den!

Det finns så mycket att skriva om, mycket har varit roligt och noteringsvärt. Gotlandstur med dotter, museitur med son, projektavslutning i magiskt oktoberkvällsguld på gården Landshammar, vänners sagobröllop och mera kärlek än magont, läsupplevelser över de vanliga (Igelkottens elegans, Vägen och så Jonna Björnstjärna), höstluft och allt möjligt. Tror att jag kanske skriver mer om dem senare, eller så blir det inte så … Vem vet?

Boken Vägen får mig för övrigt tillbaka i tankarna till Thomas Tidholm och tillvarons meningslöshet kontra meningsfullhet. De förbinds långt under orden. O, om jag någonsin kunde förbinda ord med mening så som de kan!

Fotot ovan är i alla fall från Gotlandsfärjan, där jag på hemvägen fick sitta helt ensam i flera timmar och bara försjunka i Muriel Barberrys bok, helt utan sjösjuka (som jag annars alltid får om jag försöker läsa och åka något samtidigt). Och se på mig själv uppifrån ibland, via spegeltaket. Det är inte alltid man ser sig själv utifrån, i ett helt avkopplat läge. =)