Category Archives: Skrivande

Eget skrivande – eller andras …

Haiku och penslar

Hej hopp! Ett litet projekt som innefattar penn- och penselskrivna ord har smugit sig fram och håller på att förverkligas. I samband med detta pratade jag med en kalligrafiskrivande vän om hur en haiku är konstruerad.

I grunden utgår den japanska dikten haiku från teckenljud, men vi brukar använda stavelser. Första raden fem stavelser, andra raden sju stavelser och tredje raden åter fem.

Den ska gärna innehålla kigo, som är ett ord som har årstidsförankring, ofta kopplat till naturen (som körsbärsblom eller röda lönnlöv).

Jag råkade göra ett par stycken.

plommon

Sumi-e
Kan våren beskrivas
med plommonträdens längtan
efter penselns drag?

Nästa ser jag framför mig skriven med kalligrafipensel och rinnande bläck.

ink

Protokoll
Under ordens makt
sänker sig penseldragen
som ögonfransar

Annonser

Har startat ett 365-dagarsprojekt

Som jag skrev nyss vore det roligt att spara något från de böcker jag läser. Ett citat, en tanke om en berättarstil, eller om berättarstrukturen i boken.

Jag vill spara sådant som, utifrån sättet det är skrivet på, väcker tankar hos mig. Jag vill ju gärna lära mig av det jag läser – både för att jag tycker att det är intressant att reflektera och för att det kanske kan utveckla mitt skrivande. Så då kom jag ihåg: jag har ju gjort den här!

Screen Shot 2013-01-23 at 10.59.40 AMEn wordpress-sida: 365 days of storylogJag började ju på den, med en liknande idé, en dag under 2011. Nu har jag skrivit ett inlägg om dagen sedan i torsdags, gjort den officiell, och låtit den bli pånyttfödd.

Det är jättekul. Och intressant att det samvarierar med projektet #blogg100. Så jag säger väl ett ännu starkare JA till de första hundra inläggen, då. Tänker alltså hålla mig inom ett smalt ämne och försöka satsa på en ännu längre tidsperiod. Nåja, är stolt över att ha hållit på i fem dagar hittills. 🙂

Det som är bra med 365-dagars-projekt är just det där att skapa en rutin för en kreativ handling. I mitt fall fokuserar jag på skrivande – och läsande samtidigt. Lite grann, varje dag.

Ämnen hittills har blivit funderingar kring berättelsestruktur, form, dialog, beskrivning av kärlek och beskrivning av hur magi introduceras fint i en berättelse. Det mesta bygger på ett citat, uppfångat ur en bok jag har läst eller håller på att läsa. Och det känns alldeles nytt, introvert (kanske tills jag får någon form av kommentar från någon) och för mig själv ganska roligt och spännande.

Gilla-gilla bibliotek

I fredags hade jag en utmärkt upplevesedag i huvudstaden. Efter lite arbete skulle jag gå och hämta biljetter till Operan och sedan till Kungliga Biblioteket, men det visade sig att jag har haft fel i hela mitt liv – det jag trodde var Kungliga Biblioteket är i själva verket Stockholms Stadsbibliotek, Asplundshuset.

Så jag gick fel. Men det gjorde inget.

Det är en sådan snygg byggnad.

Det står ju Stockholms Stadsbibliotek på skylten.

Här är trappan upp till Rotundan, det stora rummen med bokhyllor som sträcker sig flera våningar upp.

Vill ha en sådan här Science Fiction-hylla hemma hos mig …

Jag hade inte tid att stanna så länge och utforska, men det ska bli fler besök till det här huset, jag lovar. Gillade också att se en bekant bok i Nya-böcker-hyllan: på nedersta raden i mitten lyser Fredrik Häréns bok De icke-synliga ut sin gröna, yin-yang-liknande symbol. Boken är speciell, inte bara för innehållet, utan också för att bokens pärmar inte bär någon synlig titel. Och för att den är en bok med ett eget ledmotiv. Sångtexten och musikvideon har flera referenser till boken som du märker om du har läst den. Den typen av projekt gör mig glad.

Gilla-gilla Pocketshop också …

Jag blir också glad av Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens Eld, som är den nyutkomna uppföljaren till boken Cirkeln. Svensk urban fantasy och ungdomsroman i ett, och en mycket välskriven sådan – jag inhandlade den på Pocketshop på Centralen på vägen hem, och läste klart den inom ett dygn. Den kändes mer som en helhet än Cirkeln, och wow att klara att skriva hela avsnittet där huvudpersonerna måste gå några dagar i varandras kroppar, utan att det blir obegripligt att läsa. Skickligt!

Inte-gilla, men gilla ändå.

Jag, som sällan känner avundsjuka, är lite avis på dem som har skrivit klart en bok, särskilt när de har skrivit en bra bok. När jag tog upp Cirkeln för läsning förra året, så hade jag skrivit början på en ganska enkel, fantasyinspirerad bokserie om och för barn i cirka 9-12-årsålder. Jag läste Cirkeln, gillade den, men blev nedslagen, därför att vissa element påminde om saker i mitt bokmanus, även om det också fanns väsentliga skillnader.

Jag kan inte läsa andras bra böcker utan att referera till eget skrivande längre. Men jag njuter ändå av dem. Bitter-älskar-njuter. Ibland blir jag inspirerad. Ibland vill jag bara lägga ner allt skrivande och bara vara läsare för resten av mitt liv. När jag hade läst Cirkeln lade jag bort mitt manus och skrev vidare på andra saker. Sugen var tappad.

Sedan glömde jag bort det. När hösten kom tog jag fram mitt gamla manus och tyckte att det var en bra idé igen. Jobbade vidare. Det har jag gjort, så fort jag har kommit åt. Nu i maj trodde jag att jag nästan var klar. Och så inhandlar jag Eld, nu i lördags och läser den. Med glädje och stort intresse. Men sugen och stoltheten över mitt eget manus fick sig en hård smäll igen, någonstans i mellangärdet, så att luften tillfälligt gick ur.  Jag inser att de gamla spåren av likhet fortfarande finns där och att jag uppenbarligen glömde bort dem.

Eld kommer jag inte att glömma. Eld har satt ett eget spår, fördjupat mitt minne av Engelsfors och de utvalda och Cirkeln … Jag laddade om, i lördags och i söndags, för att hitta det som är unikt och särpräglat i den historia jag håller på att skriva och jag ser hur historierna skiljer sig åt och hur min ska fortlöpa (jag menar nu skillnader utöver att min historia handlar om och riktar sig till mycket yngre barn, vilket också är en väsentlig skillnad, men ändå – det känns viktigt, oerhört viktigt, att historien är egen, särskilt i en genre som fantasy). Jag har tagit upp min sug igen. Nu ska jag skriva ett egensinnigt manus till berättelsen om BaSN, som är en förkortning av bokens arbetsnamn. Jag hoppas och drömmer om att ni ska få se den boken i framtiden.

Hur kan det du gör någonsin bli lika bra som det är i dina ambitioner?

Note to self: se det här varje dag. Egentligen. Det skulle behövas.

Ira Glass on Storytelling from David Shiyang Liu on Vimeo.

Jag har länkat till Ira Glass intervjufilmer om storytelling tidigare, och citatet finns  med där, men jag gillar hur den här filmen är gjord, med en metod som kallas ”kinetisk typografi”. Han talar lite fort – men vill man kan man ju pausa när man vill. Jag pausar gärna just vid 1,07 och lyssnar några sekunder framåt;

”The most important – possible – thing you can do is do a lot of work …// … Put yourself on a deadline so that every week or every month you know you’re going to finish one story.”

Yep, alltså finish, göra klart. Göra, göra klart, njuta medan jag skapar, njuta medan jag skriver och svettas, bli bättre. Vill. Inte stanna, tveka. Göra klart och njuta. Och så, en dag, kanske det blir i närheten av så som jag vill ha det.

Bra citat för mig att tänka på när det gäller skrivande

”Stressa inte fram en bok. Låt den komma ut när den är klar. Idéer är ju så väldigt mycket som barn.

För tidigt födda idéer har svaga chanser att överleva. Krysta inte ur dig dem förrän de är redo att komma ut.”

Klokt sagt av Fredrik Härén på Boktipset där han författarbloggar med anledning av sin skönlitterära debut – De icke-synliga – som jag absolut kan rekommendera.

Boken, som jag hade förmånen att få kika i på ett tidigt stadium, är på många sätt inte alls vad man väntar sig. Den gör mig glad, rymmer det mesta från action till vardagsfilosofi. Historien väcker nya tankar kring vad vi ser omkring oss – trots att det inte alls är det vi ser som den handlar om. Läs!

Och citattanken ovan, den tar jag till mig. Jag stressar inte, jag skriver i min takt och det blir vad det blir. Jag är en sådan som vill bevisa att det går att mogna lugnt, att blomma sent, att föda när man är redo och att leva liv.

Om skapande och storytelling

För några år sedan såg jag Ira Glass berätta om storytelling på YouTube. Jag tror att det var copywriter Jack Hansen som tipsade om dem och att han skrev att det här är den viktigaste storytellinglektion som kan ses.

Då fångades jag av råden i filmklipp nummer 1. Ira sa att berättandet av händelser i kronologisk ordning sätter igång lusten att få veta mer. Det behöver inte vara svårare än så. Det rådet gav mig berättarlusten tillbaka, och sedan dess har jag blivit betydligt bättre på att använda små berättelser i samtal och vardagsjobb. Jag märker hur det får människor att börja lyssna på allvar.

Jag håller fortfarande på att lära mig om beat; att i texten ställa frågor och besvara dem med en naturlig rytm som driver läslusten framåt. Och om the moment of reflection, som Ira Glass talar väl om, men som måste skrivas så väl att det inte blir en pekpinne, utan en del av historien (många andra brukar snarast ge rådet att undvika reflektioner kring vad historien handlar om, och att i stället lämna det helt till motttagaren att tolka, men Ira talar om att reflektionen finns med på vägen, som en del i historien).

”The two of those, intervowen /…/ will make something larger than the sum of its parts.”

Sedan jag såg film nummer ett har jag lärt mig mer om att ständigt söka historier. Det är vad film nummer två handlar om, samt om att man måste låta sig springa in på många spår som inte leder någonstans, och fortfarande tro på att man gör det rätt, därför att det är inte alla korn som är guldkorn.

Jag gillar egentligen inte det tänkesättet. Jag vill se varje kund eller uppdrag eller människa som ett guldkorn, varje möjlighet som ett guldkorn, för jag tror att det är så, för någon. Gäller bara att hitta rätt mottagare och låta historien växa. Men så säger inte Ira. Han säger ”You don’t wanna be medioker”. Well. Jag tror sökandet ska utgå från vad jag vill hitta, inte från vad jag vill vara. Kanske menar han så, egentligen, men han uttrycker det inte så.

Och där kommer vi in på film nummer tre.

Det är här jag är i mitt skapande idag. Det var så viktigt att se och höra det här, just nu. Tiden har gått sedan jag såg filmerna första gången och tiden har gett mig saker som utvecklar och har utvecklat min smak och mitt sätt att bedöma mig själv. Att se just den här filmen motiverar mig stort. För det är här jag står just nu, och på många sätt alltid. Smaken och önskningarna om hur det ska bli utvecklas ju ständigt, vilket leder till nya mål och ständigt förflyttade horisonter.

Fjärde och sista filmen handlar bland annat om att berätta med en egen röst. Betona inte allt, släpp fram historien i stället. Det låter enklare än vad det är. Jag. Vill. Säkert! Betona. Allt!

Jag tycker att fler borde se de här filmerna. Även om de handlar om storytelling i tv-produktioner, så rör de allt skrivande och skapande där historier innefattas, så känner jag. Därför sparar jag dem här i min blogg, så att du också kan se och höra dem, ifall du inte redan har gjort det.