Trotsig Frizon

Okej, alla har kanske sett filmerna vid det här laget? Någon har kanske till och med sett när det här har gjorts på plats i Stockholm? Jag tycker i alla fall att det är så bra att det är värt att sätta in på bloggen här, det inspirerar mig.

Den underliggande frågan som ställs är om glädje kan ändra ett beteende. Blir vi bättre på att göra saker miljövänligare, till exempel att ta trapporna, kasta sopor i papperskorgen eller återvinna, om det samtidigt är roligt? Filmerna svarar: ja.

Blir det roligare om vi bygger om trappan till ett riktigt piano?

Hur reagerar människor på världens djupaste soptunna?

Och så idag, alldeles nyss släpptes filmen om tomglasspelet (320 visningar när jag kollar).

”Ingen slår vårt highscore”. Tänker lite på Greenbeagles miljöspel från 24 hour Sörmland. =)

Det var superkul att rapportera direkt från eventet 24 hour Sörmland - det visade sig att vi blev ett litet kompakt infoteam samt ett gäng elever från John Bauergymnasiets entreprenörskapslinje, och vi pratade ihop oss snabbt. Mest info hittar du via bloggen www.24hoursormland.se och via twitterströmmen #24hoursormland.

Eftersom vi jobbade för att vara öppna och dela eventet med andra livesände vi så mycket vi kunde via mobil och Bambuser. Filmerna blev väl av varierande kvalitet – det är känslan som räknas, öppenheten och möjligheten att vara med live om man vill. Att se hur det var. Att minnas, för dem som var med. Att vi kunde och fick dela med oss. Jag tror i alla fall att man kan ana en del av känslan, när man ser dem.

Här är en film som jag tog med min digitalkamera, precis när vi skulle räkna ner inför avslut. Alla webbidéer skulle alltså vara färdiga och uppladdade minst på internwebben senast kl 15, och vi hade trappat upp infoberedskapen för att rapportera från slutet i realtid. DÅ tappar vi all trådlös täckning. Typiskt.

De som satt med fasta linor twittrade vidare, Bambuser funkade (men hackar lite), och jag filmade digitalt samtidigt som vi letade efter en klocka. Exakt hur det är känner man när Stina ropar ”Men helvete, hörni, nu är det 40 sekunder kvar …”. Vi räknar ner och kör fanfarer. Här är i alla fall filmen.

Jag vill göra lite egna reflektioner efter det här eventet – om dagens önskan att dela med sig av så mycket information som möjligt direkt, jämfört med önskan om att skapa rapportering av hög kvalitet (så väl innehållsmässig som teknisk). Hur lång tid får det ta? Det här är grymt intressant. Hur vill du ha rapportering från ett event kopplat till webbtjänster? Kring ett annat event?

Fler inlägg lär följa i ämnet, utifrån ett kommunikations- och marknadsföringsperspektiv, men det blir på www.trotsig.se, när jag har hunnit lansera min nya sajt. Det dröjer minst tre veckor. (Hm, igen … hur lång tid får det ta att publicera något genomtänkt?).