Trotsig Frizon

Äntligen ligger min nya företagssida uppe på www.trotsig.se. Den gamla var från mycket tidigt 2000-tal, när jag var nystartad som firma, för åtta år sedan. Att jag startade den här sidan var nog dels för att testa att blogga och lära mig WordPress, dels för att skriva ner och samla saker som inspirerar mig på olika vis. Det har blivit ganska blandat innehåll.

  Picture by Elaf, CC.

Vart är den här bloggen på väg? Jag funderar, får se. Det mesta skrivandet kommer att ske på Trotsig.se nu – det kommer att handla om olika aspekter av kommunikation och skrivande. Där finns det redan en och annan användbar länksida, som tipsar om inspirerande platser för skriv- och språkintresserade. Kanske gör jag verklighet av mina idéer om att be att få publicera och samla grafisk form, typsnitt och bilder som jag tycker är intressanta – en mindre textinriktad och mer bildinriktad blogg. Rörlig bild kommer också att få plats, jag känner att det är viktigt att hålla sig ajour med rörlig bild och interaktiva presentationer.

Ibland har jag velat göra som Niclas Strandh, som på sin Deeped-blogg uppmärksammar och länkar massor av personer med bloggar och berättar varför han tycker de är intressanta på ett eller annat sätt. Men det är ju ett mastodontprojekt (vore typiskt mig att ge mig i ett sådant mastodontprojekt, jag är ganska manisk av mig när det gäller att ta in och sammanställa information om jag bara tar mig tid att sitta ostörd – vilket man sällan gör i ett familjeliv och med ett delvis-hemma-företag – men nu har jag några andra planerade mastodontprojekt på gång också). Det är ett beundransvärt projekt av Niclas, och hans bloggar hör till dem jag hade velat länka, tipsa om minst fem läsvärda inlägg i, och berätta varför. Liksom många andra bloggar, sådär en tio, femton, tjugo, trettio stycken … Som har olika inriktningar och innehåll, som kan intressera olika typer av läsare. Så att några tidigare skrivna, fantastiska inlägg får beröra flera.

Just för att det inspirerar.

Ibland älskar jag realtidstanken, att så mycket är tillgängligt nästan i den sekund det händer. Ibland stör det mig att saker så snabbt försvinner, blir gamla och räknas ut, i webbens stora floder och hav av inlägg. De finns ju kvar, men de är svårare att hitta till. Det är svårare att skriva något genomarbetat, därför att intresset för en viss fråga har redan börjat falna när frågan precis är ställd. Samtidigt vet jag att det ju är upp till mig och vilket fokus jag vill ha. Jag vill inte nödvändigtvis söka och skriva dags- eller minutfärska saker. Jag vill lära och leva för livet. Jag blir glad när någon tittar in här via google-sök och läser gamla inlägg.

Jag skulle vilja göra samma sak med böcker, referera delar av dem jag läser, tala om varför det är bra, vad som berikar mitt liv och mina tankar ur dem. Men det är så mycket. Så många olika kategorier och ämnen. För mig blir det så olika, vad jag vill säga, beroende på vem jag skriver för.

Och så var det ju det här med att skriva rakt ut. Rakt ut i luften … När jag började jobba med min företagswebbsajt igen, då kände jag att det var så skönt att ha en inriktning, en egen målgrupp att tänka på, ett syfte och behov och en hel mängd saker som jag själv med bestämdhet vet ”hör dit”. Det var skönt att avgränsa sig, och det blev ändå mycket, mycket, mycket (och mycket finns kvar att lägga ut).

När jag skriver i min Frizon känner jag just nu inte vem jag skriver för. Mig själv? Ja, men vad är då skillnaden mot allt jag skriver och lägger i mina planmappar, spar i mitt fotoalbum och i mina länksamlingar? Alla? Ja, men hur gör jag då för att vara specifik och intressant?

Skriva familjegrejor? Jag gillar verkligen att läsa flera föräldrabloggar, för de får mig att känna igen mig, och att värdesätta små saker och kommentarer som jag annars kanske inte skulle ha tänkt på. Men i valet mellan att skriva texter för mitt företag medan jag skriver texter, eller att skriva om barnen medan jag skriver texter, så blir det nog faktiskt så att jag skriver om företaget och lever med barnen. Igen. Även om det finns mycket som är kul att uppmärksamma. En del av mina tankar om att välja bort att skriva om barn och familjeliv är också att barnen börjar bli så stora att de och deras kompisar snart kan läsa nu, och då känns det viktigt att respektera deras digitala integritet.

Särskilt svårt att blogga visade det sig vara när det gäller idéskrivande. För barnboksidéer, poesi, skrivgruppen och andra skrivprojekt – som jag trodde att det skulle vara inspirerande att lägga ut så att de kan nå andras ögon – har jag insett att det är tvärtom med. Det är en introvert verksamhet för mig, och måste fortsätta att så vara. Om dem skriver jag i anteckningsböcker, på baksidan av kuvert och räkningar, rader upp och rader ner, rader på små blad som jag har lagt bredvid sängen och skriver dit stödord på när jag vaknar mitt i natten … När jag justerar och arbetar i dessa texter känns de som ARBETE, och de ska få kännas som arbete, de är inte i sig INSPIRATION för mig (möjligen ganska ofta INSPIRERAT ARBETE).

Inspirationen ska vara fri. Inspirationen ska kunna delas. Inspirationen kommer ofta från områden som ligger strax utanför vardagsverkligheten. Om skrivande i både arbetsuppdrag och fantasi är min vardagsverklighet, så kommer det antagligen att ligga helt andra saker här. Exakt vad är jag inte säker på. Men efter att ha känt på det ett tag, medan jag skrev det här inlägget, så är jag ganska övertygad om att det på olika sätt ändå kommer att handla om inspiration.

Skriva om hjärnan verkar ha en målgrupp. Hjärnor intresserar mig – hur människor tar in intryck, bearbetar dem, lär in vissa saker och utesluter andra. Hur vi påverkas av språk eller kontext (som situation, miljö, sammanhang och grupper). Allt från forskning till rolig amatörpsykologi. De flesta inlägg som har råkat handla om hjärna och personlighet på ett eller annat sätt har fått väldigt många läsare. Jag kan rekommendera Richard Wisemans blogg om hjärnans och perceptionens mysterier, den är läsvärd. Men jag tänker inte börja skriva särskilt mycket om hjärnan, för då blir det så mycket ytterligare att sätta sig in i, och ska jag göra något så vill jag göra det på riktigt … Mina ämnen på riktigt handlar om kommunikation och skrivande för att påverka – vilket blir på Trotsig.se.

Skriva om entreprenörskap vore roligt någon gång, för jag gillar verkligen idéförverkligande. Jag föreläser ibland om entreprenörskap och jag är helt för att stödja och stärka den där viljan att försöka, som gör att nya saker blir till. Jag bloggade ett tag på UngDesign.se om personligt entreprenörskap och kanske tar jag på mig något liknande igen. I något uppdrag för någon kund, har varit i kontakt med några stycken om behov.

Men det blir inte här. Om det blir något här, så blir det fri inspiration. Vi får helt enkelt se. Fritt. Frizon. Friiii ….